Frustration och ilska hörs från såväl industriföreträdare som politiker. Exempelvis hävdade tidigare S-ministern Anders Sundström, numera styrelseordförande och delägare i Kaunis Iron, att miljöbalken blivit ett ”monster” som hotar både klimatomställning och svensk industri.
Förväntningarna på en förändring har ökat sedan regeringen i fjol tillsatte en särskild utredare som ska se över systemet för miljöprövning.
Maria Pettersson, professor i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, forskar inom området miljö- och naturresursrätt. Hon har bland annat undersökt hur processen bör utformas för att säkerställa höga miljökrav och samtidigt bibehålla konkurrenskraft.
– Vi ska ha ekologisk mångfald och hållbar utveckling, naturligtvis. Men eftersom vi lever i ett samhälle, en ekonomi, ska vi också ha en konkurrenskraftig industri.
Hon tror inte att den nu pågående utredningen kommer att leda till några radikala förändringar i lagstiftningen.
– Det tror jag inte och jag hoppas inte det heller. Men man behöver mera resurser för att jobba med tillståndsprövningar och man behöver också se över flexibiliteten, hur man ställer kraven. En tidsbegränsad process skulle också kunna vara en möjlighet, att myndigheten får en viss tid på sig att komma med åtminstone någon form av besked.
En del förändringar i lagen har skett på senare år, ofta initierade av EU-rätten. Maria Pettersson tycker att regelverket i huvudsak är väl avvägt. Det som komplicerar miljöutredningarna är att många olika intressen ska tillgodoses. Natura 2000 och andra EU-konventioner måste också vägas in.
– Många pratar om att det är tillståndsprocessen det är fel på när det gäller effektivare miljöprövning, och det är klart att det är lätt att haspla ur sig. Jag skulle nog säga att det är ganska svårt att tillämpa de här reglerna och det är där skon många gånger klämmer.
Brister i ansökningar är en orsak till att processer stannar upp. Det kan handla om att företagen inte anses ha uppfyllt krav på samråd, som i det aktuella fallet där LKAB:s ansökan om totalprövning av verksamheten i Kiruna avvisades av Mark- och miljödomstolen, tre år efter det att ansökan lämnats in.
Domstolens besked förvånade Maria Pettersson. Hon tycker att situationen kunde ha undvikits med bättre kommunikation och att det generellt behövs en bättre dialog under pågående processer.
– Myndigheten ska inte kunna komma i elfte timmen och ställa ett sådant krav. Det kunde man ha gjort långt tidigare, säger hon.
Processen kring Kallakgruvan i Jokkmokk har väckt mycket uppmärksamhet, inte minst för den utdragna handläggningstiden. Ärendet ligger på regeringens bord sedan fyra år tillbaka.
– Där kan man verkligen säga att den som fattar beslutet måste redovisa sakliga skäl. För att det ska bli accepterat överhuvudtaget krävs det att man vilar ordentligt på den rätt som finns och man gör en väldigt saklig och noggrann bedömning, för då kan man stå bakom sitt beslut.
Samhällsnytta anförs ofta som argument från industrin, till exempel i fallet Kaunis Iron, vars verksamhet ska upp till prövning i domstol.
– Det finns i vissa fall utrymme i miljöbalken för att beakta samhällsnytta, i valet av plats, så att säga. Men det är ett ganska litet utrymme. Myndigheterna är satta att bedöma miljöpåverkan och se till att den blir så liten som möjligt. Blir den inte tillräckligt liten får man göra en förändring eller så får man inte tillstånd.
Mycket ligger i händerna på verksamhetsutövaren, enligt professorn.
– Det mesta är görbart, vi har ju gruvor och industriell verksamhet. Men man kan inte bara säga att det är viktigt bara för att vi tycker så. Det ska vara sakliga och rättsligt grundade argument.
Hon tycker att det är olyckligt om det inte går att hitta lösningar för att bedriva verksamheterna.
– Samexistens mellan bevarandevärden, kulturvärden och industri är avgörande. Industrins gröna omställning kommer inte att vara möjlig om vi inte hittar vägar framåt.
Ett syfte med regeringens utredning är väl just att underlätta omställningen?
– Ja, men det får inte ske på bekostnad av stora värden. Vi vill ju inte förstöra våra vattendrag eller att all skog huggs ned. Vi måste göra det här i dialog med de som kan frågor om skog, mark, ekologi och biologi.