Dans för ett bättre samhälle

Succégruppen Until the end crew från Kiruna började med två vilsna flyktingpojkars dröm om tjejer och att passa in. När de nu möter ensamkommande flyktingbarn fungerar medlemmarna som förebilder. "De är som vi var för några år sedan", säger Edward Ngyen, 21.

Många historier. Ensamkommande flyktingarna fick lyssna på dansgruppens berättelser.

Många historier. Ensamkommande flyktingarna fick lyssna på dansgruppens berättelser.

Foto: Linnea Bergenudd

Luleå2015-02-04 19:48

NSD har tidigare skrivit flera om UTEC – men historien är så bra och viktig att den tåls att berättas om och om igen.

I Kiruna möttes två vilsna flyktingpojkar, den ena från Vietnam – den andra från Syrien. Ingen hade några kompisar i sina klasser så det naturliga blev att de började hänga med varandra.

Edward Ngyen var bra på fotboll, men usel på svenska. Därför kom han med ett förslag till Bader Alemam:

– Om du lär mig svenska så lär jag dig fotboll.

Satsningen höll i en vecka.

– Jag blev bättre på svenska, men Bader blev inte bättre på fotboll.

Kompisarna började därför fundera på nya projekt.

– Vi ville ju ha brudar, säger Edward och skrattar. Därför började vi rappa. Vi skrev texter på engelska och svenska och fick faktiskt två gig.

Men inte heller rapmusiken blev någon succé.

– Vi trodde vi var bra – men det var vi inte, säger Bader.

Från rap var steget inte långt till hiphop och breakdans. Och i dansen kände kompisarna att de hade hittat rätt.

Fick ni några brudar då?

– Det där är ju lite privat... Nej, det gick inte så bra med brudarna heller, säger Edward och skrattar.

Däremot började dansen att gå – ja, som en dans.

Gruppen, som de först döpte till Non future crew, ("vi kände att det inte fanns något hopp för oss") behövde få ett nytt namn när genombrottet var ett faktum och där hoppet.

– Vi kände att vi i gruppen var vänner för alltid. Därför blev det det namnet. Until till the end, säger Edward.

Men UTEC är ingen vanlig grupp. Medlemmarna delar dramatiska levnadsöden vilket präglar allt de gör.

NSD har tidigare berättat den gripande historien om hur en medlem i gruppen, Emanuel Oganesian, utvisades till Armenien och hur vännerna i UTEC samlade ihop 100 000 kronor för att han en dag ska kunna återvända.

Och två medlemmar har tvingats hoppa av eftersom de hotas av utvisningsbeslut och måste vara med sina familjer.

När UTEC nu sätter upp en stor turné består gruppen av fem dansare: förutom Edward och Bader är det Cody Williams från Filippinerna samt svenskarna Caroline Jonnson och My Tiensuu.

I drygt två veckor ska de turnera i Norrbotten med en show de kallar för "It´s OK!". Med breakdans och teater tänker de berätta en historia som handlar om en ensamkommande flykting som kommer till Sverige, problemen att passa in och förstå sitt nya land, men hur han slutligen lyckas.

– Det här är det största vi har gjort. Det här är drömmen. En egen turné och att få ge en intervju till tidningen, säger Edward.

Målet med dansen och turnén är tydligt:

– Vi vill göra samhället bättre. Folk är rädd för det annorlunda och därför är det få som vågar ta kontakt med flyktingar. Det blir vi och dom. Vi vill att de som tittar tar till sig vårt budskap och gör en förändring. Om alla hjälps åt blir det vi och oss i stället. Ingen blir samhällshjälte över en dag men om alla gör en positiv grej för flyktingarna har vi genast skapat ett bättre samhälle, säger Bader.

När NSD träffar gruppen är de i full fart med sina repetitioner i en lokal inne i centrala Luleå. Men även träningarna använder de till att göra nytta. Just den här eftermiddagen har gruppen bjudit hit ensamkommande flyktingar från ett boende på Bergviken. De ska få fungera som testpublik – men Edward och Bader har större förhoppningar än så.

– De är ju vi för några år sedan. Vi känner igen oss i dem och vi hoppas att vi kan fungera som en inspiration.

Så blir det också. Först får flyktingarna – som kommer från Somalia, Afghanistan, Etiopien och Algeriet – se ett par imponerande nummer av showen. Men sedan vill gruppen prata.

Till en början är det blygt och reserverat, men efter en stund sitter alla tillsammans i en ring på golvet, där Edward och Bader berättar sin egen historia och var de kommer ifrån. De säger hur mycket dansen hjälpt till att visa vägen in i samhället och hur viktigt det är att hitta en aktivitet som ger draghjälpen.

Några vågar till och med prova på breakdans och efteråt är Edward mycket nöjd.

– De var blyga, men när de kommer hem kommer de tycka att det här var coolt. Jag hoppas att vi är en bra inspiration.

Alldeles säkert. I dag är Edwards och Baders svenska lika perfekt som deras dans – men hur det går med brudarna förtäljer inte historien.

johan.hakansson@nsd.se 0920 263038

En turné om att passa in

Mer

Until the end crew började träna i tvättstugan med youtube-klipp som instruktion. I maj 2014 tog de både TV 3:s talangjury, och åskådarna, med storm. Det blev succé. Nu väntar 27 föreställningar på 14 platser i Norrbotten.

En show som handlar om en ung kille som flyr från krig och hans kamp för att passa in i det nya samhället, något de själva känner igen.

– Det handlar också om att få hjälp att göra det. Att vara en flykting och vänta på beslut är psykiskt nerbrytande, säger Bader

I dag tjuvstartar gruppen på Jokkmokks marknad.

Övrig turneplan ser ut så här:

8/2 och 9/2 Luleå

Kulturens Hus, stora salen, tillsammans med föreläsaren Milad Mohammadi

10/2 Boden + medverkan vid Kraftsamling på kvällen

11/2 Kalix

12/2 Haparanda

13/2 Piteå

15/2 Kiruna + offentlig föreställning i Folkets Hus, Nåjdens sal kl. 16.00

16/2 Kiruna

17/2 Gällivare

18/2 Gällivare

19/2 Övertorneå

20/2 Överkalix

23/2 Jokkmokk

24/2 Arjeplog

25/2 Arvidsjaur

26/2 Älvsbyn + 1 offentlig föreställning på kvällen

27/2 Pajala

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!