- Allt började för ett halvt liv sedan.
Andreas Viklund skrattar i takt till smattret från tangentbordet. Han sitter på jobbet som webbdesigner och det här med datorer och internet är liksom nyckeln till allt för honom. Hur en tredjedels Jokkmokksbaserat band, med medlemmar som i princip aldrig träffat varandra IRL, annars lyckats bli signade på holländska Armin van Buurens Armada music - är liksom näst intill omöjligt att föreställa sig.
Men vi tar oss tillbaka några år. Närmare bestämt till 1996 och en tid då datorerna och internet började bli intressanta på allvar. Andreas hade precis träffat Björn Karlsson hemma i Porjus via det gemensamma intresset för att skapa musik. Under namnet The Solid Energy Crew, TSEC, (som senare bytte till Lagoona) började de lägga ut det de producerade. Och ganska omgående exploderade det.
- Man ska ha i åtanke att det var en helt annan värld då, säger Andreas Viklund och fortsätter:
- Man kunde vara unik genom att ge bort musik gratis. Och vi var ett av få band som släppte laglig MP3-musik då.
Lite längre ned i Sverige, i Örebro, satt en tio år yngre kille hemma på sin kammare. Han gillade det Lagoona gjorde och skickade en dag ett mejl till Andreas Viklund. Trots alla internetbaserade listettor, såg sig Andreas och Björn inte som några stora stjärnor och blev smickrade av den unge, lovordande örebroaren.
- Eric hade själv musikdrömmar så jag gav honom lite tips. Vi höll kontakten under flera år men ganska snabbt märkte jag att han hade talang för musikskapandet. Han var bättre än oss redan som nybörjare och vad han än skickade så sa jag bara: Det där måste du få ut.
Sluta cirkeln
Pushad av Andreas och tillsammans med den nye bandmedlemmen Robert Kanat, utvecklade Eric Kvarnström en slags teknisk house som enligt Andreas Viklund inte påminde om något annat just då. Men Eric kunde sitta och fila på en låt i flera månader, utan att det egentligen blev något. Och Andreas Viklund som gjort hela den där resan en gång tidigare, föreslog att de tre skulle sluta cirkeln, bilda ett band och försöka få ut musiken till en större massa.
Så föddes Daleri. Och ganska snart sattes två mål upp: De skulle försöka få ut en låt och de skulle ha kul på vägen dit.
September 2012. Daleris första singel via Armada-anslutna Trice Recordings - Touché! - ligger för närvarande på plats 20 på Beatport.com:s topplista för electrohouse. Redan i november kommer nästa, En route, och för Andreas har det helt plötsligt blivit mycket att tänka på.
- Att det skulle bli så här hade vi inte riktigt räknat med. Eller jag anser att musiken är så pass bra att vi skulle kunna nå toppen. Världstoppen. Men... Jag har ju mitt jobb, min familj och mitt liv i Jokkmokk. Och det vill jag fortsätta med.
"Då säger man inte nej"
Vid årsskiftet 2011/2012 gav Daleri ut låten Eavesdrop, vilken togs emot ganska svalt. I mars i år släppte de en klubbremix av samma låt och plötsligt uppmärksammandes de på en svensk, betydande housemusikblogg. På väldigt kort tid laddades Eavesdrop ned av flera tusen personer och både dj:s och små skivbolag hörde av sig. Men i stället för att nappa på förslagen som fanns, satte Daleri ihop en egen lista över sina favoritbolag och mejlade dem. På de tre första mejlen kom två svar, varav ett av dem var från holländska Armada music.
- När Armin van Buurens bolag hör av sig och säger hej, vi vill vara med - då säger man inte nej, säger Andreas Viklund och skrattar.
- Och egentligen är ju vårt mål uppfyllt nu. Allt utöver är en bonus, ett äventyr. Nu är det bara att vänta och se vad som händer.
Både Eric och Robert vill satsa mer, större och framför allt komma ut och spela. För Andreas Viklunds del innebär den eskalerande cirkusen i stället ett steg tillbaka.
Gärna på hobbynivå
- Utåt sett kommer Daleri vara en duo. Jag kommer stanna kvar i kulisserna. Det andra runtikring lockar inte, det roliga är att pusha på andra.
- Men Eric och Robert är beredda att satsa fullt ut. De är tio år yngre och skräms inte av tanken på en professionell satsning, med turnéliv och alla de resor världen över som det medför.
Han knapprar vidare på sin dator. Jobbet tar mycket av Andreas Viklunds tid men sedan Daleri föddes har det börjat klia i fingrarna. Ordentligt. Han vill göra musik. Men gärna på en hobbynivå.
I bakgrunden hörs tredje singeln från Daleri. Släppdatum är ännu inte bestämt men Andreas Viklund beskriver musiken som att man "dragit upp Skrillex i housetakt". Tung bas, melodiskt och mycket blipblop, effekter och pulserande ljud. Andreas sambo kallar det musik man blir vinglig av.
- Jag är stolt över Daleri och det vi startat. Och jag kommer med största säkerhet att fortsätta göra musik i framtiden, kanske under något nytt artistnamn och kanske hos Armada där jag har hunnit bygga upp ett kontaktnät. Eller kanske någon helt annanstans.