Vi kommer klockan 11 när firandet hos Internationella kvinnoföreningen Esperanza i centrala Luleå börjar. Ordförande Magdalena Urgell med rötterna i Chile tar emot med stora famnen. Hon visar ett stort broderi som alla gäster får bidra till om de vill. Det finns tomma fläckar på tyget trots att det broderats under många, många kvinnodagar redan.
- Titta vad fantastiskt. Är det här en kamel? säger hon och pekar på en riktigt färgglad figur.
Lorena Cruz som också är från Chile har en utställning av sina målningar hos Esperanza kvinnodagen till ära. Hon berättar att hon var deprimerad när hon kom till Sverige för sex år sedan och målade bilder med svart bakgrund.
- Det här är mina föräldrar och mina tre barn. Mamma har drabbats av en stroke, säger hon och visar en bukett med fem tulpaner av vilka en är mindre utslagen.
Blommorna symboliserar hennes familj och den slutna är den sjuka modern.
- Jag tog ledigt från mitt jobb på en bank och skötte mamma i ett halvt år, säger Lorena Cruz.
Bilder av hopp och glädje
Sedan presenterar hon några färgsprakande bilder som hon har målat efter att hon kommit ur sin depression. De symboliserar hopp och glädje.
- Jag mår bra nu, säger Lorena Cruz.
Ett sällskap kvinnor berättar att de arbetar med något som heter "klichéprojektet" i Luleå kommun och bestämde sig för att gå på Esperanzas kvinnodagsfirande. De låter sig väl smaka av den hemgjorda tårtan. Det gör också Jutta Isaksson med rötter i Tyskland och Rita Bonivart med ungerska rötter.
Magdalena Urgell berättar om sin starka mamma som tog med henne på kvinnodagsfirande från det att hon var liten flicka.
- Mamma och andra yrkeskvinnor firade kvinnodag i tre dagar. 8 mars var den tredje dagen. Jag fick följa med och har alltså firat kvinnodagen hela livet, säger hon.