Cult of Luna gör allt i mollackord

Johannes Persson, gitarrist och sångare i Umeåbandet Cult of Luna, har just berättat om sitt slutprojekt på Institutet för Högre TV-utbildning. En dyster kortfilm som handlar om svek. Att den blev mörk var ofrånkomligt, menar Johannes.
- Det är lite konstigt, men allt jag gör - musik, film... ja, allt - går i mollackord, säger han.
Ett bottenlöst svart hål
Det är därför kanske inte så konstigt att Cult of Lunas nya skiva, "Eternal Kingdom", är som ett bottenlöst svart hål. Baserad på mördaren tillika mentalpatienten Holger Nilssons skruvade dagboksanteckningar, målar den upp en kuslig fabelliknande fantasivärld där kampen mellan gott och ont står i centrum. En konceptskiva, med andra ord. En fantasyliknande konceptskiva. Inte direkt vad man väntar sig från det introverta, genomgående svårmodiga post-metalbandet.
- Haha, ja. Det var oväntat av oss att gå den vägen. Det hade varit mer troligt att ett powermetal-band som Manowar hade nappat på idén. Men vi ändrar ofta riktning musikaliskt, så varför inte även tematiskt, säger Johannes.
Arbetet med att tolka Nilssons svårtydda anteckningar - "eller snarare återge", ändrar sig Johannes - var svårt.
- Han var ju en mycket sjuk man. Så ibland, när vi kom till helt obegripliga delar, fick vi gissa oss till vad han menade. Jag brukar säga att det vi berättar på skivan är 70 procent ren återgivning och 30 procent förbättringar av oss.
Mångsidiga fans
När Johannes säger "berättar" så menar han med hjälp av lyrik såväl som musik. Kanske främst musik. Texterna är korta men koncisa. Det mesta av berättandet görs istället med hjälp av musiken. I sann post-rockanda böljar de episka låtarna upp och ner i volym och tempo. Crescendon byggs sakta upp för att mynna ut i stenhårda metal-riff. Och till det även hardcoreskrik och gitarrslingor som dryper av delay, som vore de spelade av postrockgudarna i Goodspeed You! Black Emperor.
- Ja, verkligen. På våra spelningar kan man se svarthåriga små emotjejer stå längst fram med armarna i luften, och sextioåriga buttra gubbar med skägg stå längst bak - med armarna i kors. Det är underbart att ha en så bred publik. Den är seriös. Man vet att den kommer gilla oss livet ut, säger Johannes.
- Ja, precis som tjejerna när man gick mellanstadiet. De sa att de skulle gilla New Kids on the Block livet ut. Sen fyllde de 15 och började lyssna på hårdrock, säger Johannes och ler brett.