Det är ju faktiskt genialiskt. Att utgå från en halvkackig kommunslogan och skräddarsy en ambitiös och personlig show. Att ingen har tänkt på det tidigare. Eller. Såklart att det blev just Filip och Fredrik som tryckte ur sig det här. De har ju liksom gjort det förr. Rest land och rike runt och tagit småstäder på pulsen.
Nu gör de det
för första gången på scen - och lyckas.
Som för att bevisa att de verkligen gjort sin research, börjar det med lite snabbfakta. Det är Facebook-bygget, Luleåkalaset, Youtube-fenomenet Tejbz (fast han är ju egentligen från Boden va?) och så - snabbt bildspel till pampig musik - Gry Forsell, Maud Adams och tatadaa - Maaattias Aaalkbeeerg. Hehehe.
Och så denna kackiga slogan:Luleå - välkommen till ett sjudande centrum.
Tanken med hela showen, är att hitta det unika med varje stad och tillsammans med publiken komma på en ny, rivigare slogan. Som här Margareta Lindbäck finns på plats för att ta emot.
Och visst, det här är Luleås show. Publiken är lättflörtad, jag menar vem gillar inte att se eller höra om sig själv. Men lika mycket är det Filip och Fredriks show, deras kärleksbevis till småstaden. Till sina egna hemstäder. Och inte minst till varandra (naaaaw). En nostalgitripp med njä, inte så mycket twist. Men det är fint ändå. Och det där snabbkäftade blir faktiskt inte ett dugg jobbigt, det passar ju perfekt.
Det är charmigt, om jag ska vara elak smågulligt, och liksom lagom roligt.
Bäst är fältstudierna med Filip och Fredriks lunch på Max, toppningen av kalufsen på Salong Maskulin, snabbesöket på Sun tan (va?), kranen (amen) med Frank Andersson-citatet "Kuken ska ha sitt" och så vidare och så vidare. Eller kort och gott bara Fredriks återberättelse av den där kvällen i fyllecellen för tolv år sedan. Med både kärlek och respekt faktiskt.
Efter en snabb brainstorming, lite whiteboardklotter och en omröstning har vi bestämt oss, apropå stans 48 rondeller: Luleå - 46 fler än Skellefteå.