Leo Hassler, 75, är fortfarande fullt verksam i det egna läkarhuset på Gültzauudden i Luleå.
I mars 2014 blev han patient själv. Blodet i sädesuttömningen fick honom att förstå att något var fel. Han gick till en urolog som konstaterade ett mycket högt psa-värde. Efter kompletterande vävnadsprov från prostatan fick Leo Hassler sedan diagnosen: prostatacancer.
– Tio år tidigare hade jag varit till urolog för svårigheter att få fram urinen. Psa-värdet var måttligt förhöjt då och och jag fick rekommendationen att ha det där under en viss kontroll. Dumt nog var jag inte så noga med att följa rådet. Blod i sädesuttömningen förstod jag i alla fall att ta på allvar. Det är inte alarmerande hos yngre män, men däremot hos äldre.
I september påbörjade Leo Hassler en åtta veckor lång strålbehandling på universitetssjukhuset i Umeå. Han gick på behandling fem dagar i veckan och åkte hem över helgerna.
– Behandlingen tog bara 4,5 minuter. Resten av tiden kunde jag umgås med de andra på patienthotellet och jag sammanställde gamla familjebrev, säger han och visar ett snyggt häfte med brev och fotografier.
Under helgerna arbetade han en del på sin mottagning.
– Jag kände mig inte sjuk, och jag hade inte ont.
Han hyllar vården på Jubileumskliniken i Umeå – där han själv och hustrun Birgit Hassler, som också är läkare, arbetade sommaren 1964!
– Man blir väldigt bra omhändertagen. Receptionisten följer en till rätt dörr. Sköterskorna lyssnade vänligt när jag deklamerade dikter, jag försökte att inte välja så långa verk. Läkarna och professorn var toppen. Patienthotellet håller hög standard och maten är fin. Jag glömmer inte sejen som serverades.
Leo Hassler beskriver givande möten mellan män med prostatacancer och kvinnor "med turbaner på huvudet" som behandlades för bröstcancer på patienthotellet.
– Det blev samtal om livet och jag tror att jag skulle ha fått choklad av kvinnorna även om jag inte skulle ha deklamerat dikter.
Nu är han mitt i en ettårig antitestosteronbehandling. Testosteronet kan stimulera prostatacancer och måste därför blockeras.
– Behandlingen, som består i att jag tar en tablett om dagen, gör att förmågan att få stånd försvinner men det gör också sexlusten. Sedan får jag se om den återkommer. Behandlingen framkallar även besvär liknande de övergångsbesvär som kvinnor drabbas av i form av vallningar och svettningar.
Leo Hassler har inte upplevt rädsla.
– Jag är inte rädd för döden, sådana tankar är inget som sysselsätter mig. Däremot är Birgit och jag sedan många år med i föreningen Rätten till en värdig död.
Han har som läkare också utfört obduktioner och säger:
– Jag har obducerat mellan 3000 och 4000 människor och vet en del om hur döden möter oss. De flesta svimmar och faller ner. Andra blir dementa, tärs av sjukdomar och drabbas av ett utdraget lidande.
Leo Hassler berättar om hur Birgit och han sedan lång tid tillbaka skattar sig lyckliga över sin stora familj, nu bestående av fem barn och 18 barnbarn, och över sina yrkesliv.
– Birgit är också en väldigt praktisk person och när jag fick min diagnos så konstaterade hon att vi hade att anpassa oss till de nya villkoren. Inte heller hon kände någon rädsla eller någon speciell sorg för mig.
Innan vi lämnar Leo Hassler berättar han om informationsbroschyren som han fick när han påbörjade strålbehandlingen.
– I den uppmanades jag att omdedelbart ta kontakt med min avdelning om jag fick svår huvudvärk och jag fick veta att jag kunde få peruk om jag tappade håret. Jag tänkte "Skulle det behövas peruk på underlivet?". Det visade sig att broschyren till patienter med prostatacancer hade fått en del text för patienter med hjärntumör!