Sedan skolstart har klagomålen från föräldrar regnat in. De handlar om en rad olika problem och tillbud rörande skolskjutsen till Bergskolan.
Hösten 2024 tog en ny leverantör över sträckor som bland annat omfattar linjerna 220 och 221 från Klöverträsk respektive Mörön. Bussarna passerar byar som Ale, Alvik, Antnäs, Måttsund och Kallax. Tidigare har Alvikstrafik kört sträckan på Länstrafikens uppdrag. Nu har Nobina övertagit men föräldrar med barn på Bergskolan har sedan skolstarten varit missnöjda med förändringen.
Under tisdagen bjöds föräldrar in till dialog med Länstrafiken och Nobina på Bergskolan i Luleå. Det blev minst sagt hätsk stämning när upprörda föräldrar fick chansen att ventilera sitt missnöje på plats. Det handlade om allt från ändrade tider, förseningar, missade hållplatser och trafikfarlig körning till missnöje med chaufförernas beteende.
NSD är på plats på mötet.
Längst fram i matsalen står Länstrafiken i Norrbottens VD, Mattias Bergdahl. Bredvid honom står Nobinas affärschef, Charlotta Isaksson och tillsammans turas de om med att gå varannan rond mot upprörda föräldrar.
Länstrafikens VD Mattias Bergdahl fick ta emot en hel del kritik angående skolskjutsen och berättade att man i dagsläget är väldigt nära att nå den gräns som skulle innebära att avtalet med leverantören Nobina bryts.
Det var en ganska fullsatt matsal med upprörda föräldrar som samlats på Bergskolan för dialogmötet med Länstrafiken och Nobina.
Utrop som: "Det kan inte vara rimligt", "Hur tänker man", "Man kan aldrig hålla en tid" och krav på svar hörs återkommande i lokalen. En förälder ställer den direkta frågan: vad krävs för att Länstrafiken ska bryta avtalet med Nobina?
– Innebörden i avtalet säger att gränsen är väldigt väldigt nära just nu, svarar Mattias Bergdahl.
Något som trots den vaga formuleringen kanske är kvällens rakaste svar. Bergdahl och Länstrafikens trafikchef Malin Fältmark hjälps åt att besvara frågor.
– Vi har en handlingsplan med återkoppling med Nobina både dagligen och veckovis, säger Bergdahl.
– Enskilda specifika fall rörande exempelvis rättigheten till skolskjuts ska tas med kommunen. Generella synpunkter är jätteviktiga och vi tar med oss dem, förklarar Fältmark.
En förälder ger direktreplik.
– Men kommunen hänvisar oss till er.
– Det är olyckligt, säger Fältmark.
Nobinas affärschef, Charlotta Isaksson berättar om vidtagna åtgärder.
– Vi har tagit del av kundsynpunkter och det är jätteviktigt att alla synpunkter kommer in. Vi följer upp dem med respektive förare och lyssnar in. Vi är ute nu och åker på bussarna för att fånga upp, vi försöker lyssna på och prata med barnen. Allt för att vi ska lära oss.
Majken Gustavsson, 15, ropar inte ut några åsikter under mötet, men har fått anpassa sig efter förändringarna.
– Jag har inte kunnat ta mig hem med bussarna. Jag har behövt gå ungefär en halvtimme tidigare varje dag och under första veckan så visste jag inte ens att bussen jag åkt med förra året var inställd. Då var jag kvar på skolan till klockan fem under två dagar. Efter det har jag behövt gå tidigare från lektionerna och det uppskattar jag inte. Just nu sista året vill jag verkligen jobba.
Majken Gustavsson, 15, går i nian på Bergskolan och berättar att hon inte känner sig trygg när hon åker buss till och från skolan.
Hon förklarar att situationen gör att stressen läggs på hög.
– Eftersom att jag missar mycket tid så läggs det på. Det blir mer stressigt.
Majken berättar att hon inte heller känner sig trygg på bussen.
– Jag vill inte åka buss. Jag känner mig jätteotrygg för att jag har varit med under någon av gångerna som bussen har kört in i räcket och jag har även fått skickat till mig från mina klasskamrater som kommer sent för att bussen backat in i ett hus. Busschaufförerna kollar inte ens i bussen om hur alla mår. De bara fortsätter köra som att det inte vore något.
Hennes tro på att det ska bli bättre är inte heller särskilt stor.
– Jag hoppas att det ska bli bättre, men i nuläget ser det inte jättebra ut. Så som jag uppfattade mötet var det mer bara synpunkter och vi fick inte så mycket svar.
Hon förklarar att den lilla kontakt som man får med chaufförerna oftast består av skrik.
– Det är väldigt svårt att få kontakt med dem. När man trycker på stopp så stannar de inte, man måste skrika i bussen och det känns inte jättetrevligt.
Hennes mamma Carina Gustavsson berättar att hon blev chockad över hur illa det hela faktiskt verkar vara.
– Att Länstrafiken har kvar avtalet. Att de kan stå här tillsammans med dem och säga att vi ska jobba vidare, det kan jag inte förstå. För det är så grova tillbud och upplevelser.
Hennes främsta fundering är vad som ska krävas för att Länsstyrelsen ska bryta avtalet.
– Frågan är ju vad som krävs? På vilket sätt ska man misslyckas som leverantör om inte det här räcker? Ska de köra över ett barn? Var går gränsen?