Elliot var Mikaelas drivkraft och ljus under den svåra tiden med bröstcancer. Bilden är tagen i samband med en intervju i början av Mikaelas cancerresa.
Det är åtta månader sedan Annica Rova miste sin älskade dotter. Sorgen är tung men Annica säger att hon bärs upp av alla fina minnen som familjen hann skapa tillsammans med Mikaela.
– Jag vill lyfta fram hur viktigt det är att bevara hoppet, oavsett hur svår situationen är. Jag och Mikaela sökte upp all pågående forskning och vi sög i oss av positiva rapporter. Det pågår många forskningsprojekt och tack vare dem kunde vi fortsätta att hoppas.
Annica berättar att Mikaelas sjukdom lärde henne att man inte ska vänta med att leva. Det är bara här och nu som gäller.
– När Mikaela sa att hon gärna ville tälta så sa jag ”vi gör det nu!” ,trots att det var sensommar och kvällarna hade blivit kyliga. Vi fjällvandrade, tog helikopterturer och vi firade alla små framgångar. När de dåliga beskeden kom gjorde den närmaste familjen också roliga saker. Vi behövde energi och glädje för att orka. Jag är så tacksam för all den fina tid vi fick tillsammans med Mikaela, hennes man Emil och Elliot.
Familjen hann besöka fjällvärlden två gånger efter att Mikaela blev sjuk. Här är Annica, Mikaela och hennes son Elliot när de besökte fjällen under månadsskiftet augusti/september för ett år sedan.
Annica, Mikaela och Elliot på semester på Kreta i juli 2023.
Annica berättar att december var Mikaelas favoritmånad. Hon älskade jul och nyår och lille Elliot är född i december.
– Mikaela gick all in varje jul efter diagnosen, hon visste inte hur nästa jul skulle bli. Det blev ett fint fyraårskalas för Elliot och en mysig nyårsafton, men den första januari tvingades Mikaela åka till sjukhuset, hon hade så ont. Hon hade precis gått med i ett forskningsprojekt på Karolinska sjukhuset som vi satte ett stort hopp till. Ingen av oss förstod att Mikaela bara hade drygt en månad kvar. Vi tänkte att hon skulle bli smärtlindrad och sedan åka hem.
Så blev det inte. Den 26 januari berättade doktorn att det inte fanns något mer att göra. Efter det svåra beskedet gifte Mikaela och Emil sig.
– Ena dagen gifte de sig och den andra dagen var det fest. Då fick hon chansen att prata med alla sina vänner, det blev ett slags farväl. Det är viktigt att läkaren är ärlig när hoppet är ute. Då ställer man om och gör det som är viktigast.
Vännerna hjälptes åt och fixade mat, dryck och pynt till bröllopet och festen när Mikaela kom på permis från sjukhuset.
Mikaelas bästa vän Nicoline Svanberg hjälpte henne med klänning, makeup och hår och fanns vid sin väns sida hela tiden. Det är också Nicoline som nu startat en insamling på Bröstcancerförbundets hemsida till minne av Mikaela.
– Vi har varit vänner ända sedan vi som åttaåringar började i samma klass. Vi har haft daglig kontakt genom hela livet och även jag fick följa med när Mikaela skulle åka på behandlingar och operationer.
Tårar stiger i ögonen på Nicoline när hon berättar om en älskad vän som är djupt saknad. Insamlingen är ett sätt att hedra Mikaela.
– Nu kan inte Mikaela själv driva insamlingar till forskningen och då vill jag gärna göra det, säger Nicoline.
Nicolines bästa vän, Annicas dotter, var en stark, självständig och driven kvinna som från första början fick sköta de flesta läkarbesöken och behandlingarna på egen hand. Hon insjuknade mitt under pågående pandemi.
Mikaela önskade innerligt att få följa sin lille son genom uppväxten. Hon hann fira hans fyraårsdag innan hennes tillstånd kraftigt försämrades. Bilden är tagen i samband med en intervju i början av Mikaelas cancerresa.
Elliot var bara ett halvår när hon fick sin cancerdiagnos. Det var när hon precis hade fått barn som hon upptäckte en knöl i bröstet.
Sjukvården viftade om och om igen bort den ständigt växande knölen som mjölkstockning. Men det var cancer, och den hann sprida sig innan Mikaela efter upprepad kontakt med sjukvården äntligen blev undersökt.
Cancerbeskedet kom per telefon, Mikaela hade bett om att få svaret direkt. Hon berättade att hennes reaktion var ilska och sa ”Jag blev arg! I sex månader hade jag kontaktat Hälsocentralen med frågor om min knöl. Nu hade jag förlorat de sex månaderna. Cancern hade fått härja fritt!”
Cancern var aggressiv, den växte snabbt. Mikaela fick diagnosen trippelnegativ bröstcancer med spridning till levern. Prognosen var dålig, men Mikaela bestämde sig för att bli den där som sticker ut från statistiken och redan efter en månads behandling var dottertumören i levern borta.
Efter ett år av tuffa behandlingar med cellgifter, operation, strålning och ännu en omgång av cellgifter var hon äntligen cancerfri. Familjen firade att livet skulle återgå till det normala. Men glädjen blev inte långvarig. En ny spridning upptäcktes och nu var sjukdomen obotlig.
Man prövade olika sorts cellgifter och immunterapi, vännerna gjorde en insamling för att hon skulle få en riktad behandling i Tyskland. Trots det fortsatte cancern att avancera.
Men Mikaela gav inte upp – hon skulle bli den som stack ut från den tråkiga statistiken!
Mikaela, Emil och Elliot – en ung familj som drabbades hårt av cancern. Bilden är tagen i samband med en intervju i början av Mikaelas cancerresa.
Mikaela fick diagnosen när Elliot var ett halvår. Bilden är tagen i samband med en intervju i början av Mikaelas cancerresa.
– Oavsett hur slut och trött hon själv var så brann Mikaela för att sprida kunskap om att unga kvinnor också kan drabbas av bröstcancer. Hon föreläste tillsammans med sin onkolog och hon höll i insamlingar. Mikaela engagerade sig i Ung cancer och höll bland annat ett inledningsanförande inför ett möte med makthavare, säger Annica och berättar att Mikaela hela tiden fortsatte att hålla sig ajour med all ny forskning.
Men till slut hade cancern tagit ett fullständigt grepp om henne. Den sjätte februari 2024 somnade Mikaela in, omgiven av nära och kära.
– Så småningom vill jag engagera mig och stötta andra unga och anhöriga som drabbas av cancer, men först måste jag hantera min egen sorg, säger mamma Annica.
Mikaela och mamma Annica under en mysig hotellövernattning på Kust 2021.