Sjöjungfrun har gått på grund. Hon tar igen sig på botten och skyndar sig att äta upp sina kalla rårakor. Det har länge sagts att en bild säger mera än tusen ord, men konstnären Brita Weglin räds inte orden. Hon låter några ord visa vägen in i sina bilder, så nu vet vi att det är rårakor sjöjungfrun håller i handen.
Bilden pryder framsidan av Brita Weglins bok ”Broderi gör tanken fri” och den är fylld av fria tankar. De tar sig uttryck i fantasifulla broderier och i dem finns hela tiden människor och ofta kvinnor. En del av dem har utpräglade munnar och ger intrycket att de kan tala för sig.
Weglins broderi är inte prydligt, ställer sig inte in. Hon tar en fransig tygbit och så sätter hon igång med nål och tråd. Hon syr fast hårtestar som sticker ut och som ger ett tredimensionellt uttryck.
Ibland återger broderiet en gammal historia. Hon låter Tekla Haymanot göra en flygtur mot Jerusalem. Tekla är ingen kvinna, Weglin har utgått från den gamla bilden av den enbente, koptiske munkens färd ovan molnen.
Det finns något muntert över Brita Weglins figurer med alla lustiga attribut. Det är nästan alltid något som sticker ut och ofta just fiskstjärten som många figurer försetts med.
Att visa konst i en bok kräver också andras insatser. Det hänger mycket på den grafiska formgivaren och där har Karin Almlöf lyckats mycket bra. Den svarta bakgrunden lyfter fram bilderna.
Förordet kunde boken har varit utan. Brita Weglins bilder talar tillräckligt bra för sig själva och gudskelov är hennes texter befriade från ord som narrativ och synliggöra, det som ger den språkkänslige utslag.