– Nej, inte direkt. Inte som man hör att andra tvillingar kan ha speciella band men det gäller nog mer om de är enäggstvillingar, säger Marie-Therese.
Pia Lovholt håller med men säger samtidigt att bröderna saknar varandra om de är åtskilda någon dag.
– Om den ena sover borta någon gång så har den som är kvar hemma svårt att finna ro på kvällen och somna. Så det är jättetydligt att de saknar varandra och när de väl ses igen så blir det stora kramkalaset.
Pia Lovholt fick veta redan i vecka sju av graviditeten att det var tvillingar hon bar på, medan Marie-Therese fick sitt graviditetsbesked på ett litet annorlunda vis.
– Jag jobbade då på ett boende för vuxna med funktionshinder och hade ingen aning om att jag var gravid när av de boende där började pratade om att bebisen sov, men jag svarade honom alltid att min pojke därhemma är stor nu och ingen bebis längre. Men han klappade mig på magen och sa att ”nu sover pojken och nu sover flickan”. Till slut sa en av mina arbetskompisar att jag måste göra ett graviditetstest och att kolla, och mycket riktigt så visade det sig att jag var gravid, berättar Marie-Therese.
Men sedan skulle det dröja ända till halvvägs in i graviditeten innan det stod klart att det var två små bebisar som hon bar på.
– Det var när jag var på den första ultraljudsundersökningen som följde min mamma med. och så sa jag till henne att ”nu får du se något som du inte sett förut” och menade då det 3d-ultraljud som de skulle göra eftersom det var en i personalen som skulle lära sig den. När han kopplar upp och ser de första bilderna så blev han helt tyst och jag förstår ju varför för jag ser ju samma sak han gör. Han går då och hämtar en kollega som direkt ser att det är två. Så de började leta efter en tredje för säkerhets skull, berättar hon och ler.
För Marie-Therese förlöper graviditeten relativt odramatiskt berättar hon.
– Jag blir stor väldigt tidigt och redan i vecka 15, alltså innan vi visste att vi väntande tvillingar, så trodde folk att jag skulle föda när som helst.
Hon blev förvisso stor tidigt, men går hela graviditeten ut innan hon till slut blir igångsatt.
– Det slutade trots allt med ett akutsnitt eftersom Max hjärtljud gick ned. Men allt gick bra och till slut så fick jag två kladdiga bebiskinder mot mina innan de tog med dem för undersökning.
Storebror Edwin blir mer än nöjd när han fick se sina småbröder för första gången.
– Vi var lite oroliga att det skulle bli avundsjuka men det blev tvärtom. Edwin visade gärna stolt upp sina småsyskon Han fick känna sig som en storebror och var delaktig hela tiden och för oss kändes jätteviktigt att han skulle ha en plats. Han ville gärna lära och visa och hjälpte till att både bada och mata och välja kläder till småbröderna.
Pia Lovholts graviditet förlöpte å andra sidan mer dramatiskt då hennes söner hade mer bråttom att få komma ut.
– Att vänta tvillingar är ju en riskgraviditet och min förlossning startade vid jul då jag bara var i vecka 27, men då kunde man på medicinsk väg stoppa upp det. Tre veckor senare, den 7 januari, tog läkarna beslutet att avbryta medicineringen så då tog det bara en timme innan de föddes, berättar Pia.
Det var också en förlossning med ett dramatiskt förlopp. Det visade sig nämligen att första sonen, som fick namnet Ville, hade fått en hjärnblödning vilket förmodligen var orsaken till att han föddes för tidigt.
– När Ville väl kommit ut så började han må bra. Men Viktor, som kom som nummer två, började däremot må dåligt eftersom han inte var riktigt färdig. Han fick hjärnblödningar och hans kropp kollapsade och man tog då beslutet att flyga honom till Umeå för vård, berättar Pia.
Som nyförlöst mamma tvingades hon ta beslutet att följa med Viktor till Umeå medan Ville fick sällskap på sjukhuset av storasyster Johanna, då 21 år, samt två väninnor innan han kunde förenas med sin mamma och bror en vecka senare i Umeå.
– I dag har Ville en cp-skada, hjärnsynskada och en synnedsättning. Viktor dramatiska start i livet har inte påverkat honom eftersom han fick blödningar i tomhålen i hjärnan. Det var en tuff start men de har ju ändå klarat sig bra, konstaterar Pia.
För Marie-Therese och Henriks söner slutade också allt väl, men även Max har på grund av syrebristen vid förlossningen även han fått en hjärnsynskada.
Handikapp till trots är de fyra sjuåringarna som vilka killar som helst, fulla av bus och som gärna sitter i soffan tillsammans och spelar tv-spel.
Är det någon skillnad på att uppfostra tvillingar?– Jag tycker det har varit enklare för att de har alltid varandra att leka med. Och även om min ena son sitter i rullstol har de hittat strategier att leka med varandra, och det kommer kompisar hem till oss också och leker, säger Pia och Marie-Therese håller med:
– Javisst, de har varandra, men som förälder är det också svårare hinna med speciellt när de var små. Man har ju inte dubbla uppsättningar armar och ben utan måste hitta strategier på hur man ska hinna mata, byta blöjor och så vidare. Och nu när de är större så är det lite krångligare när de går i varsin klass vill man ju gärna vara på plats hos båda samtidigt när det händer något speciellt i skolan.
–Jag tycker att det också är en fördel att de går i olika klasser för de får växa var och en på sitt sätt istället för att konkurrera med varandra. Sedan har jag också tänkt på vem man väljer att hjälpa först. Och då finns det ju alltid en starkare tvilling och då har ju han fått vänta lite medan man hjälpt den som är lite mer tålamod. Jag var ensam med dem mycket första åren och har fått vara uppe nästan dygnet runt för att de har varit väldigt olika med mat- och sovtider, så första året hade jag många vänner och bekanta och inte minst storasyskonen har hjälpt till mycket, menar Pia.
Via några facebookgrupper med andra tvillingföräldrar får de mycket hjälp och stöd. Det kan handla om allt från att prata av sig när det känns lite jobbigt någon dag till att få tips kring hur man hanterar barnsjukdomar eller butiker med extrapriser.
– Vi är båda med i gruppen för tvillingar födda 2011, det har vi varit med sedan barnen var små. Där lär man känna andra och får tips och råd och så får man mer utbyte då vi har barn i samma ålder. Man behöver ju alltid köpa två av allt så då är det bra med lite tips kring var men hittar saker, konstaterar Marie-Therese.