1999, året efter att sjöbodarna levererades till Kängsö hamn, gjorde en dåvarande ägare en anmälan om att få installera braskamin. Till anmälan bifogades en ritning av den aktuella sjöboden, som visade att den var utrustad med kök, sovplatser, loft och hygienutrymme, samt någon form av toalett. Anmälan inkom i januari 1999.
Några veckor senare skriver en assistent vid byggnadsavdelningen på uppdrag av den dåvarande byggnadsnämnden att ägaren till sjöboden måste inkomma med ett svar om hans sjöbod används som just detta, eller om det i själva verket är ett fritidshus.
"Eftersom vi ej kan återfinna bygglov för fritidshus, undrar vi om du vet om ett sådant har sökts?", står det i brevet. Ägaren uppmanas vidare att ansöka om ett nytt bygglov som avser fritidshus, om sjöboden används för detta ändamål. Något svar på brevet går inte att hitta bland de handlingar som kommunen har lämnat ut.
Det kan bli en tidskrävande process innan stadsbyggnadsförvaltningen har utrett ärendet med sjöbodarna i Kängsön. Enligt bygglovschef Christer Andersson har kommunen inga resurser att söka upp byggnader som misstänks vara olagligt uppförda.
– Om vi nu utgår ifrån att folk bor i sina sjöbodar kommer utredningen med största sannolikhet att leda till ett tillsynsbeslut som ägarna måste rätta sig efter. Där finns det lite olika vägar att gå. En är att man måste återställa sjöboden till sin ursprungliga användning. Den andra är att ansöka om bygglov och strandskyddsdispens i efterhand.
När vart och ett av fallen har gåtts igenom, skriver tjänstemännen tillsammans med kommunjuristen ett beslutsunderlag till miljö- och byggnadsnämnden.
– Nämnden går vanligtvis på förvaltningens förslag, men inte alltid. Miljö- och byggnadsnämnden tar beslutet, men länsstyrelsen kommer med automatik att titta på ärendet och antingen fastställa eller avslå dispensen, säger Christer Andersson.
– När vi påbörjar vår utredning kommer den givetvis att påverka ägarna till sjöbodarna. Vi försöker in i det längsta att undvika rivning, för det vore ju ett trauma för alla inblandade. Vår ambition är att försöka lagligförklara så långt det är möjligt, men när det inte går kan det bli fråga om att återställa eller i värsta fall riva.
Christer Andersson konstaterar att privatiseringen i ett område ökar när fritidshus byggs alldeles vid strandlinjen och tar som exempel att stugägare som sitter och solar utanför sina hus kan ha en avskräckande effekt på strandflanörer.
– Det är ju en ren spekulation från min sida här, men det kan ju vara så att någon av ägarna har börjat göra små förändringar och gjort mer och mer eftersom. När andra ser att de är möjligt har de kanske följt efter och det har blivit systematiskt. Det är vårt ansvar att göra något åt de fall vi känner till.
Christer Andersson tillträdde sin tjänst 2014.
Har dina föregångare sett mellan fingrarna när det gäller sjöbodarna?
– Jag uttrycker mig försiktigt här, för jag vill inte misskreditera någon. Men rent generellt kan jag säga att beslut som har fattats tidigare kan ha varit produkter av sin tid, de som har fattat dem får ansvara för dem. Jag kan säga helt öppet att vi satsar väldigt medevetet på rättsäkerheten i dag, vi kommer aldrig att tumma på rättssäkerheten i vår myndighetsutövning.