En tidsinställd bomb? Den mycket kritiska insändaren om arbetsklimatet inom Postnord i Luleå publicerades i Norrbottens-Kuriren och NSD häromveckan och har väckt diskussioner internt på arbetsplatsen. "Vi är många som kan skriva under på allt i insändaren", säger två brevbärare.
”Postnord är en tidsinställd bomb”, löd rubriken till en insändare i Norrbottens-Kuriren häromveckan.
Skribenten skildrar en arbetsmiljö i fritt fall inom Postnord, med en tystnadskultur och en ledning som bedriver ”vanstyre och misskötsel”.
Bilden bekräftas nu av två brevbärare som tar kontakt med Norr Media och beskriver ett akut missnöje bland kollegorna.
– Vi är många som kan skriva under på allt i insändaren, säger brevbärarna som båda vill vara anonyma.
De har jobbat länge inom Postnord och upplevt hur arbetsvillkoren successivt försämras. Den verkliga ”djupdykningen”, som de kallar det, kom för cirka fem år sedan, när dåvarande postterminalen på Kallkällan stängdes ned.
I och med detta uppstod en ny arbetsorganisation, samtidigt som exempelvis C5-breven (mellanbreven) började komma i separata flöden från den nya stora sorteringsterminalen i Umeå.
Detta medförde en ökad arbetsbelastning fysiskt, beskriver brevbärarna.
– Du måste ha en bärväst numera för reklam och stora brev, medan C5 ska greppas med händerna. Samtidigt ska du klämma paket och varubrev under armarna. Med vilken jäkla hand ska man dela ut posten då?
– En del får problem med händerna i och med alla klämgreppen, säger kollegan.
Förr var arbetsdagarna bättre, menar de, med en rimlig uppdelning av sortering och därefter postutdelning. I dag sorterar antingen personal post och paket i åtta timmar eller så är de enbart ute på fältet som brevbärare i flera bostadsområden, en tur på förmiddagen och en på eftermiddagen.
– Mycket mer ”dumfysiskt” och monotont. Passen är längre och det blir slitningar, speciellt vintertid. Väldigt krävande fysiskt, samtidigt som kommunen plogar allt sämre. En kamp fem dagar i veckan.
Under pandemin har personalbristen blivit extra påtaglig och flera bostadsområden i Luleå har återkommande varit helt utan postutdelning vissa dagar, i praktiken en "varannan dags"-utdelning.
Postnord har parallellt blivit mer konkurrensutsatt, med nya aktörer som utmanar i Luleå och Norrbotten, samtidigt som det skickas allt färre brevförsändelser.
Följden har blivit löpande personalnedskärningar.
– Besparingar varje år. Jämfört med 90-talet är vi nog halverade i dag.
De beskriver en hög personalomsättning bland kvarvarande brevbärare, med nyrekryterade som kommer och går inom bara ett år för att arbetsuppgifterna blir för tunga.
– Vi äldre har fasats in i de nya arbetssätten men introduktionen för de nya är urusel. Det saknas handledning och de blir helt chanslösa.
Under pandemin har personalbristen blivit extra påtaglig och följden har blivit att flera bostadsområden återkommande drabbas av inställda turer och är helt utan postutdelning vissa dagar, i praktiken en "varannan dag"-utdelning.
– Folk får inte sina veckotidningar, det heligaste för många, och paketleveranser kan dröja flera dagar i onödan. Känslan är att ledningen inte bryr sig i om att man ”ställer” bostadsområden. En dålig kultur som sprids från arbetsgivare till anställda.
– Dagen därpå måste man dessutom ta två dagars post, väldigt tufft, säger kollegan.
Även viktig eftersänd post kan få vänta länge.
– Folk betalar 600 kronor för adressändring, samtidigt som deras eftersända brev blir liggande en vecka. Katastrof.
Postnord har blivit mer konkurrensutsatt, med nya aktörer som utmanar i Luleå och Norrbotten, samtidigt som allt färre brev skickas. Följden har blivit personalnedskärningar.
Samtidigt råder en tystnadskultur på arbetsplatsen och hot om uppsägningar har förekommit.
– Kommer man med ett obekvämt påstående eller framför kritik om löner eller annat, då säger arbetsledarna att man kan skriva på papper och säga upp sig.
– Det är så lågt i tak att man får krypa in på jobbet. Man får inte ens komma med egna idéer.
Enligt brevbärarna finns överhuvudtaget inga naturliga forum på arbetsplatsen för att framföra synpunkter vad gäller arbetsmiljön.
– Det är bara envägskommunikation som gäller. Rena monologerna från arbetsgivaren.
De är mycket besvikna på facket Seko som har ombud på Postnord men inte tar itu med arbetsmiljön och missnöjet.
– En oerhörd svaghet i den turbulenta tid som vi har nu, med insändaren som publicerades också, att ingen från Seko har tagit kontakt med oss i personalen.
Regionansvarige Peter Flymalm, distributionsområdeschef, bemötte kritiken i en kort kommentar på insändarplats häromveckan.
– Svaret är ”God dag yxskaft”. Han verkar inte ens ha läst den ursprungliga insändaren.
– Ledningen har även försökt efterforska vem som skrev den, det är olagligt att källforska så. Men egentligen ännu sämre att arbetsledarna överhuvudtaget inte pratar med oss om innehållet i insändaren. De vill tiga ihjäl den.
"Du måste ha en bärväst numera för reklam och stora brev, medan C5 ska greppas med händerna. Samtidigt ska du klämma paket och varubrev under armarna. Med vilken jäkla hand ska man dela ut posten då?" undrar en av brevbärarna.
Regionchefen hänvisar till medarbetarundersökningar där det ska framgå att personalen trivs och känner arbetsglädje, men brevbärarna ifrågasätter underlagen.
– Medarbetarundersökningarna görs digitalt men vi får aldrig någon återkoppling. För övrigt vet jag flera kollegor som sätter bottenbetyg på arbetsklimatet, så det där kan inte stämma.
Båda är djupt bekymrade över vad som ska hända med Postnord och samhällsservicen till Luleåborna i takt med pensionsavgångar och fortsatt personalbrist.
– Postnord har en vision om att man ska kunna jobba tills man är 65 år, men få fixar det numera. Både knän och ryggar tar stryk. Men ledningen tar aldrig reda på varför så många är sjuka och slutar, säger de.