Varma lyckönskningar, president Niinistö, far till Aaro Veli Väinämö!
I januari valdes Ni till Finlands president för en andra period. Nej, jag röstade inte på er vilket de flesta andra finländare gjorde - över partigränser och blockfärger. Det fanns även andra bra kandidater, någon av dem kanske kan ta över efter epoken Sauli Niinistö.
Ni verkar vara en person som livet har valt att pröva grundligt och belöna rikligt. Hårt arbete, stora förluster och dramatik, men även mycket välgång och lycka har präglat ert liv. Ni blev ensam med två barn när er första hustru förolyckades. Senare var ni och ena sonen en hårsmån från döden i tsunamins Thailand. Ni räddade människor som ni inte hade annat gemensamt med än det mänskliga och utsatta – en utmärkt skola för en president i dagens rörliga globala värld.
Er första presidentperiod var världspolitiskt händelserik. Ukrainakrisen innebar hotbilder och hårda slag mot den finländska ekonomin. Svåra krig och flyktingströmmar, Putin och Trump i terrorbalansens gunga. Och plötsligt fick Finland tack vare sitt icke-nedrustade försvar nya vänner. Ni har talat med världens ledare och representerat landet i ceremonier där många blickar varit riktade mot Finland – hur klarar sig det udda landet i ett västligt gränsområde, med en lång skogsklädd rygg mot öst? Ni har skött detta med kärv saklighet, ja en lakonisk stil som blivit ert varumärke.
Från oss sverigefinnar riktas det kritiska blickar mot forna hemlandet. Vi granskar det med halvsvens-ka ögon och bävan i hjärtat. Klavertramp i finsk offentlighet besvärar oss svårt. Med er har vi kunnat ta det lugnt.Vi gläds särskilt åt att ni kan göra er rättvisa även på svenska. Nog har er person bidragit till att Finland kunnat ta några steg bort ur den svenska medieskuggan.
Första februari stod ni och er hustru Jenni Haukio på presidentslottets balkong och tog emot hyllningarna efter president-eden.
Ni stod barhuvade i snö-ovädret, den grånande politikern och trettio år yngre poeten och presidentfrun.
Ett par dagar efter detta nedkom Jenni Haukio med sin förstfödde, på en vanlig förlossningsklinik i huvudstaden. Några bilder har inte släppts, allt ståhej avvisas bestämt. På pressens frågor har ni svarat: ”Nå, han är ju ett de cirka 50 000 barn som årligen föds i Finland.” (Jag kan avslöja att vi sverigefinnar av och till tycker att även Sverige har något att lära sig av Finland.)
Ja, er fru Jenni Haukio, poet och litteraturaktivist. I henne har vi glädjande nog en skrivande president-gemål som säkert även inspirerar presidenten. Många av era tal, bland annat minnestalet över president Koivisto rankas mycket högt litterärt.
Hoppas bara att hon inte glömmer bort Väinö Linnas breda epik som öppnat många ögon både i Finland och utlandet. Hans skildring av inbördeskriget måste ha stått för er inre syn när ni höll ert tal vid minnesceremonin för 1918 i Tammerfors för några veckor sedan. Det gläder mig att den nyföddes namn för tanken både till poeten Aaro Hellaakoski och urskalden Väinämöinen. Och Väinämö är ju inte långt från Väinö.
På rockkonserter, galaföreställningar, bönemöten, överallt sträcks händer upp mot skyn trevandes efter den store ledaren, den starke räddaren. Vad är då mera förrädiskt lockande för den som vill leda? Men barnahänder vare sig de sträcks upp från en vagga, en sjunkande gummibåt eller en telefonstolpe i en flodvåg söker efter en räddare med mjuka händer, en sann ledare. Jag är övertygad om att ni är eller kan bli en sådan.
Allt gott!