Ingart Forsberg tillsammans med sonen Björn Forsberg.
Det var den 22 februari 2020 som Ingart Forsbergs hjärta plötsligt stannade och Björns kollegor larmades ut eftersom det inte fanns någon ledig ambulans i Luleå.
– Den närmaste ambulansen fanns i Boden som jag förstått det efteråt. Så mina kollegor som då befann sig på gamla brandstationen, vilket bara är ett kvarter därifrån, var först på platsen. När de kom dit kände de igen honom så de visste att det var min pappa.
Pappan skulle gå med sina kompisar på bio men hann bara till parkeringen bakom Shopping innan han föll ihop. Björn befann sig då hemma och höll på natta barnen. Han hörde därför inte telefonen när inre befäl ringde för att berätta vad som hänt.
– De fick till slut tag på min fru som kom och sa att jag måste ta telefonen.
Då fick han besked om att hans pappa hade fallit ihop. Inre befäl berättade att det hade varit svårt att få tag i ambulans men att hans kollegor var där och hjälpte hans pappa.
– Hon sa efter en stund att de höll på att lasta honom in i ambulansen. Jag tog bilen och åkte mot sjukhuset.
Björn berättar att han fick vänta länge men till slut kom en av hans kollegor, som även är utbildad sjuksköterska, och gav honom beskedet.
– Han sa att det här ser inte bra ut. Då förstod jag att det nog inte skulle gå vägen.
Vi träffas hemma hos Björn och det blåser snålt kring den röda Norrbottensgården. Han har kokat kaffe och tagit fram fika och vi sitter ner och pratar vid köksbordet. Det är uppenbart hur känslosamt det är för Björn när han berättar om sin levnadsglada pappa som både hunnit med att arbeta som dykare och elektriker och som såg fram emot ett liv som pensionär. Rösten spricker och tårarna kommer.
Björn Forsberg har jobbat som brandman i över 15 år. Han och hans kollegor har flertalet gånger blivit utlarmade på hjärtstoppslarm när ambulans inte funnits tillgänglig.
– Min pappa hade precis tagit pension. Han hade bara hunnit vara pensionär i ett år och han tyckte att han hade gått i pension i tid för att hinna njuta.
Björn berättar att hans pappa hade varit på ett möte för folk som närmar sig pensionsålder och att alla innan mötet hade funderat på hur de skulle göra för att få ut så mycket pengar som möjligt.
– Han berättade att personen som hållit i mötet bett deltagarna skriva upp hur gamla deras föräldrar var när de dog och kolla hur gamla deltagarna var då. De hade sedan fått räkna ut hur många år de ungefär hade kvar att leva. Vilket var max tio år för de flesta. Då blev det en fråga vad man ville värdesätta, tid eller pengar. Pappa berättade att alla gick därifrån och undrade hur de skulle göra för att gå i pension så tidigt som möjligt.
Ingart Forsberg valde efter mötet att gå i pension tidigare och gick vid 62 års ålder.
I dag är det svårt för Björn att säga vilken skillnad det hade kunnat göra om ambulansen kommit tidigare. Det visade sig att hans pappas hjärta var i så pass dåligt skick att det inte gick att avgöra. I efter hand fick han veta att kollegorna lyckades använda hjärtstartare.
– Det är ett tecken på att de var där i tid, säger Björn.
Efter årsskiftet kommer inte räddningstjänsten längre åka på denna typ av larm om inget nytt IVPA-avtal (i väntan på ambulans) tecknas med regionen. Räddningstjänsten och regionen är inte överens om vad utryckningarna får kosta och räddningstjänsten menar att de inte längre kan fortsätta åka ut på hjärtstoppslarm gratis.
Björn Forsberg berättar att han ofta får höra att han är lik sin pappa. "Det händer att det kommer fram folk på stan och frågar om jag är Ingarts son eftersom vi är så lika", berättar han.
Björn Forsberg har jobbat som brandman i över 15 år. Han har flera gånger fått rycka ut på hjärtstoppslarm när det inte funnits någon ambulans ledig. Den dagen när räddningstjänsten larmades om hans pappa var han inte i tjänst.
– Jag jobbade som tur var inte den dagen, berättar Björn.
Om det i framtiden är möjligt för räddningstjänsten att ingripa när inte ambulans finns att tillgå är oklart. Björn och kollegorna får vänta på ett besked.
– Vi vill väldigt gärna fortsätta hjälpa till.