I tisdags tvingade en markägare i Lillpite bort en grupp thailändare som plockade lingon på hans mark. 30 kilo bär blev kvar. Markägaren är polisanmäld, men meningarna går isär om huruvida denne tvingat bärplockarna att lämna sin skörd eller ej.
Det är bara den senaste av en rad incidenter i bärskogen som upprör Nils-Olov Lindfors.
– Vi måste få en tydlighet i hur allemansrätten ska tolkas. I det här fallet har markägaren avvisat bärplockare från en föryngringsyta, vilket han har rätt att göra. Det finns också en skrivelse som säger att om markägaren själv vill kommersialisera värden på sin egendom så släcker det ut allemansrätten.
Förblev intakt
Det är tre år sedan LRF öppet tog kampen mot den kommersiella bärplockningen. Uppropet utmynnade i att Naturvårdsverket genomförde en rad möten med berörda organisationer. Efter utredningen kom Naturvårdsverket fram till att allemansrätten förblir intakt.
– Jag tolkar regeringens uttalanden som att de känner till problemen kring bärplockningen men att de tycker att det bör hanteras på andra sätt än att ändra allemansrätten, säger Per Nilsson, handläggare på Naturvårdsverket, till Piteåtidningen.
Missbruk
Men LRF driver envist frågan vidare.
– Vi hävdar att organiserad, kommersiell bärplockning är missbruk av svensk allemansrätt och vill skapa ett nytt lagrum med begränsningar i allemansrätten för de fallen. Markägaren alltid bör kontaktas och ge sitt tillstånd.
Lindfors har flera exempel på varför LRF tycker att en lagändring brådskar.
– En markägaren i Tierp hade 170 bulgarer som slagit läger på hans egendom. De blockerade fastigheten och avverkade i den. Men polisen sa att den inte kunde avhysa dem förrän kronofogden fastställt identiteten på alla i lägret. Det skulle kosta 800 kronor per person, vilket betydde att markägaren skulle betala drygt 100 000 kronor för detta. Helt orimligt.
– En markägare i Piteå, vars hus stod på en skogstomt, anmälde i fjol att där var organiserade bärplockare. Polisen avhyste bärplockarna och överlämnade bären till markägaren. I det fallet var det närheten till huset som avgjorde, men var går gränsen?
Nedringd
– För ett par veckor sedan blev jag fullständigt nedringd av folk från östra Norrbotten, som reagerat på att Polarica anställt 2000 thailändska bärplockare och bestämt att man bara köper in bär som de plockat, inte av ortsbefolkningen. Det innebär alltså att markägaren inte får sälja sina bär till den stora lokala bäruppköparen, medan det numera finska bolagets anställda kan dammsuga dennes mark utan att vare sig kontakta markägaren eller ersätta denne. Enligt vår tolkning av allemansrätten är det grov stöld och grovt häleri. Det vore intressant att pröva det i domstol.
I Finland pågår en översyn av allemansrätten, enligt Lindfors.
– Så långt jag förstår vill man ändra den när det gäller privata markägare men låta den stå fast för statens mark.
Stort tryck
Nils-Olov Lindfors är kritisk till att regeringen inte agerat genom Naturvårdsverket.
– Det finns ett stort tryck från folk på landsbygden som tycker att det håller på att urarta. Och det är långt ifrån bara markägare. Det här blir en valfråga. Det är jag övertygad om.