Pernilla Thorell har sex gånger åkt till Grekland för att hjälpa till i flyktingkatastrofen, där behovet fortfarande är stort.
För att ha råd att åka har hon samlat in pengar via sociala medier men det mesta har hon lagt ut själv. Pernilla Thorell har där fått erfarenheter av verklig misär vilket gett perspektiv på tillvaron.
Även om hon skramlat via sociala medier är hon skeptisk till att personer samlar in pengar till sig själva av den anledningen att det är svårt att veta om pengarna verkligen går till rätt sak. Hon tar som exempel något som nyligen väckt reaktioner i sociala medier – någon bad om pengar för operation och åker sedan på utlandssemester. Pernilla Thorell påpekar samtidigt att det finns många som faller mellan stolarna i Sverige och att dessa självklart kan behöva extra hjälp.
– Men självklart ska man inte finna sig i att man inte får stöd av stat och samhälle, bara för att det ser värre ut någon annanstans. Det går alltid att förbättra saker, men många har det bra och är ändå missnöjda.
Numera är hon också skeptisk till en del hjälporganisationer.
– Många organisationer gör stor nytta, men de är präglade av byråkrati och administration som pengarna också går till. Efter mina resor kan jag säga att det är få som får mina pengar. Under tiden jag var i Grekland såg jag till UNHCR två gånger.
Hon menar att det är vanskligt att göra sig en bild av samhället enbart utifrån medier.
– Jag säger som Hans Rosling, du kan inte skapa din verklighetsuppfattning baserat på enbart medier. Om man bara tittar på Facebookgrupperna (så som Swish/lån akuten reds. anm.) får man intrycket att halva Sverige håller på att svälta ihjäl. Många fyraåringar har en Ipad. Genuin fattigdom minskar, inte ökar. Och vi får lära oss att rätta munnen efter matsäcken.
Birgitta Grönlund Berg är diakon i Svenska Kyrkan och hon tror att ensamhet och bristen på ett nätverk kan leda till ekonomiska svårigheter, och hon tror att ensamheten ökar.
Är det ok att be om pengar via sociala medier?– Jag tycker att man ska be om hjälp och få det man har rätt till via samhällets institutioner först. Men har man levt under lång tid på försörjningsstöd finns det inga reserver. Händer något hamnar man lätt i en väldigt utsatt situation. Då är det bra att våga be om hjälp, säger hon.
Själv skulle hon hellre skänka det som efterfrågas av den som söker pengar, så som mat eller annat.
– Om man ger pengar kan det tyvärr leda till att det köps sådant som inte gynnar oss.
Vi borde bli bättre på att se människor runt om oss, säger hon. Om man tycker att det är svårt att hjälpa dem i ens omgivning, finns många bra organisationer i Luleå så som Rädda barnen, Svenska kyrkan och Vilda Kidz.