Halten av fluorerande ämnen, PFAS, är hela 14 gånger högre i bottensedimentet i Bottenviken och Bottenhavet än i andra svenska havsområden i Östersjön och på Västkusten.
Det har Sveriges geologiska undersökning, SGU konstaterat när man tagit prover av bottensediment i utsjön. Prover tas från 16 mätpunkter ute till havs, ungefär vart femte-sjätte år.
Resultatet förvånar och förbryllar projektledaren på SGU, eftersom halterna av PFAS avviker markant från mönstret när det gäller andra föroreningar som man hittar i bottensedimentet.
– Det är ett mysterium, säger Sarah Josefsson, miljökemist på SGU och projektledare för studien.
– Generellt brukar halten av organiska föroreningar vara högre i de södra delarna av Östersjön än i Bottenviken och Bottenhavet, säger Sarah Josefsson.
Men just när det gäller PFAS, som är ett samlingsnamn för tusentals industriellt framställda kemikalier, visar proverna från Bottenviken och Bottenhavet på mycket högre halter av PFAS än längre söderut i Östersjön. Orsaken är okänd.
– Antingen finns det någon källa som vi inte känner till, men då borde man se högre halter av PFAS även i fisk och i vattnet, säger Sarah Josefsson.
Strömming som fångats i Bottenviken och Bottenhavet har inte högre halter av PFAS än fisk fångad i egentliga Östersjön. Provtagning av fisk sker i det nationella miljöövervakningsprogrammet.
– Den andra tänkbara orsaken skulle kunna vara att sedimentet har sådana egenskaper att PFAS binder lättare till sedimentet i Bottenviken och Bottenhavet, säger Sarah Josefsson.
Även denna hypotes motsägs av provresultaten, då halterna av PFAS förändras abrupt och inte gradvis vid övergången mellan Bottenhavet och egentliga Östersjön.
– Det här måste undersökas vidare. Jag hoppas att forskare blir mera intresserade av det här, säger Sarah Josefsson.
I Norge har man uppmätt höga halter av PFAS i vattnen utanför en pappersindustri. Det är oklart om de högre halterna av PFAS i Bottenviken och Bottenhavet beror på industriverksamhet på den svenska eller finska sidan men det finns många tänkbara källor.
Havsmiljön i norr påverkas mera av vad som sker på land.
– Det är större utläckage av material från den terresta miljön i norr på grund av att det kommer så mycket färskvatten från älvarna, säger Sarah Josefsson.
Hur orolig ska man vara?
– Det som vi kan få i oss från havet är via fisk, så man behöver inte vara orolig för sin egen hälsa på grund av de höga halterna i sedimentet eftersom fiskarna inte har höga halter.
– Vi har ingen förklaring varifrån det kommer, det tycker jag är oroande. Då vet vi inte om det kan påverka oss på annat sätt, säger Sarah Josefsson.
2014 var första gången som PFAS analyserades vid provtagningen av bottensediment. Resultaten som man fick då bedömdes som osäkra. Nu bekräftar den senaste provtagningen, som gjordes 2020-2021 att halterna av PFAS är mycket högre i Bottenviken och Bottenhavet än längre söderut i Östersjön.
Sarah Josefsson säger att hon inte kan uttala sig om eventuella risker för spridning av PFAS vid muddringen av farleden till Luleå i projekt Malmporten. När man undersökte bottensediment och vatten i den miljötekniska undersökningen gjordes ingen analys av PFAS.
– Det är inte konstigt, det är ingen förorening som man brukar förknippa med hamnar. Det brukar vara TBT plus PAH som man tittar på.