1959 beslöt Kiruna kommun att på Kiruna konstgilles förslag inrätta två konstnärsstipendier på vardera 3 000 kronor. De skulle riktas till i Sverige verksamma konstnärer och göra Kiruna känt som ett värdefullt och intressant motivområde. Det skulle stimulera konstintresset och Kirunaborna skulle få se högklassig samtidskonst.
Det har nu gått snart 60 år av stipendieutdelningar och det är bara att konstatera att Kirunastipendiet blivit eftertraktat. Många är också de stipendiater som med åren trätt fram ur den anonyma skaran konstnärer och blivit kända namn.
I listan över de 98 stipendiater som hittills fått priset finns nu stora namn som Torsten Renqvist, Fred Andersson, Alvar Jansson, Lars Lerin, Erling Johansson och Lars Tunbjörk.
En av det andra årets två stipendiater var bildkonstnären Tore Ahnoff (1917–2016), vars konstnärsliv nu ägnas en bok, ”Tore Ahnoff ett konstnärsliv”, redigerad av dottern Lisbet Ahnoff.
Tore Ahnoff föddes i Helsingborg, men växte upp i Göteborg där han tick Valands konstskola. Där kom han senare också att bli rektor. Som konstnär blev Öland ett av hans favoritmotiv, med öns landskap som stundtals för tankarna till karg fjällnatur. Steget var där för kanske inte så långt till att söka det då nyinrättade Kirunastipendiet.
Stipendiet innebär att konstnären förbinder sig att vistas och utöva sitt konstnärskap under en månad i Kiruna. Tore Ahnoff nappade på den möjligheten, att byta miljö och i Kiruna att måla motiv som Lappland bjöd på. Resultatet finns i boken i ett format som inte riktigt ger de storslagna motiven rättvisa. Ahnoff var djärv i färgvalet och når längre än många andra konstnärers målningar där de fastnat för fjällandskapet i höstfärger.
En recensent uttryckte det så här om Tore Ahnoffs Kirunamåleri: ”… i några Kirunalandskap klingar färgen säkert och hårt och det måleriska föredraget är livligt och obundet”.
Det är ambitiöst att tillägna en konstnär en bok om hans konstnärsliv, även om denne konstnär inte nådde den riktiga storheten. Å andra sidan är det lite av Karin Mamma Andersson över Ahnoffs ”Vasken” från 1971, rena rama diskbänksrealismen, som pryder bokomslaget.
Och det är ju ofta rena tillfälligheter som ger en konstnär framgång. En annan Kirunastipendiat, Torsten Renqvist, har beskrivits som den beundrade föregångaren till Karin Mamma Andersson, men hans verk betingar priser på bara hundradelen av ett Mamma Andersson-verk.