Blå kjol röd tråd i fotoutställning

På fredagen var det vernissage i regionhuset i Luleå. Tre fotografer från Kiruna och en från Luleå, med olika uttryck men med kameran som gemensam nämnare och arbetsverktyg.

Anna Öhlund bor i Kurravaara, norr om Kiruna. Hon har arbetat med olika konstnärliga uttryckssätt i hela sitt liv:

– Ända sen jag var liten har jag tecknat, målat, skulpterat och fotat. Jag minns att jag lånade mammas och pappas analoga kamera när jag var i tioårsåldern.

Hon gick konstskola i Sunderbyn, läste konstvetenskap i Uppsala och var inriktad på måleri och skulptur. Men kärleken till naturen gjorde att fotograferandet tog över mer och mer. Hon flyttade till fjälls och blev kvar i Björkliden och Riksgränsen i sex år innan hon gick fotoskola i Lofoten och började sälja bilder och turreportage.

– Jag älskar att vara ute i naturen, och att kunna leva på det kändes viktigt. Att faktiskt kunna tjäna pengar på det jag ändå ville göra.

Anna Öhlunds styrka som fotograf tror hon delvis kommer från den konstnärliga bakgrunden:

– Jag har färg- och formtänket med mig därifrån, så även om jag nu jobbar med tvådimensionellt så tänker jag tredimensionellt.

I utställningen visar hon bilder från projektet ”The magic tutu”, som hon började med redan 2010. En blå kjol är den röda tråden:

– Kjolen var med i en traktorbalett vid Ice Hotel i Jukkasjärvi. Jag fick den som öppningspresent av konstnärerna året därpå, när jag hade en fotoutställning där. Det händer något när man tar på sig den kjolen, det är som att man vill dansa, en jättekonstig känsla. Tänk att en sån liten grej kan ändra hela ens personlighet, man blir en ballerina.

Hittills har hon fotograferat mer än 50 personer i kjolen på ställen som Svalbard, Lofoten, Sarek och Italien. Och det är människan på bilden som får välja platsen.

– Det är ett evighetsprojekt som jag hoppas aldrig tar slut, något helt annat än det jag gör i mitt yrke som fotograf. Bilderna har fått leva sitt eget liv. Det är en så fri och skön känsla att få jobba så, att bara göra det för att det måste ut på något sätt, konstnärligt.

Kirunafotografen Stefan L. Andersson kommer från en familj med fem syskon, bland andra systrarna Agneta Andersson och Victoria Andersson som båda är verksamma som konstnärer. Han har fotograferat sedan tonåren och är helt självlärd. 2016 deltog han i Höstsalongen på Fotografiska i Stockholm med en bild från en släktgård i Tornedalen.

I utställningen i Luleå har han byggt stilleben av föremål som han har fotograferat i tre olika projekt.

– Jag har byggt upp små scener med saker jag har hittat, souvenirer och annat som jag tyckt ser lite fina ut. De ska harmoniera, och placeringen är viktig. Den här har tagit en vecka att göra, säger han och visar en bild med en Betty Boop-figur som tronar på en uppochnervänd tekopp, omgiven av tygblommor och en elefant från Thailand.

Av nycklar som han hittat i en hink i sin systers garage har han skapat serien ”Nyckel mot nyckel”.

– Nycklarna har alla en identitet. I och med stadsomvandlingen i Kiruna har det varit mycket prat om att när man blir av med sin lägenhet eller sitt hus ska man få en ny nyckel från LKAB, en nyckel till något nytt, likvärdigt. Det är den där lilla nyckeln mot de stora, berättar han.

På det blåmålade golvet i släktgården i Parkalompolo har han placerat saker från huset på luckan till jordkällaren.

– Min syster Agneta har haft konstutställningar där i tio år under hemvändarhelgen. Jag tyckte att golvet hade så fin, blå färg och att ljuset kom in så fint, så jag satte upp några av de saker som alltid funnits där och tog ett foto.

Idéerna till hans bilder uppstår ofta under arbetets gång:

– Jag får en liten aning om något och börjar jobba. Det kan ta vägen lite vart som helst och blir oftast inte alls som jag har tänkt från början, men det är själva arbetet som ger uppslagen.

Att ta bilder i den föränderliga stadsmiljön i hemstaden Kiruna är dock inget som han lockas speciellt mycket av:

– Ibland känner jag att jag måste fotografera när det händer något, men det är inte så kul. Vi hade ju Borg Mesch, han var där och fotade när de byggde upp stan. Jag är där när den rivs, det känns ju lite ”B”. Det är inte lika romantiskt.

Från Kiruna kommer också Mia Stålnacke som har fått sina norrskensbilder publicerade av National Geographic och som strävar efter att fånga det obeskrivligt stora på bild.

Benjamin Vnuk är uppvuxen i Luleå men bor numera i London. Han visar fotoprojektet ”What Happened Between March & July”, som är ett samarbete med hans partner Adela Stenberg.

– Med den svenska landsbygden som grund var ambitionen att utforska den intimitet som uppstår mellan fotograf och subjekt, berättar han om bildsviten.