"Björnstammen är för stor"
Fårägaren Allan Larsson, Antnäs, förlorade 14 tackor när björnen tog sig in i beteshagen. Nu kräver han och kollegorna att björnstammen minskas.- Det här motiverar skyddsjakt. Men ingen vill eller vågar bedriva björnjakt här, säger han.
Här är infarten till fårhägnan.
Foto: Jonas Lindsköld
- Jag förstod genast att det var något djävulskap. Sen hittade jag kadaver i hagen och längs efter stängslena. Det känns bedrövligt. Det var utrotningshotade finullsfår, berättar Allan Larsson när NSD följer med i den sex hektar stora hagen i närheten av E 4:ans Måttsundskorsning.
"En fullväxt björn"
Han visar hur björnen har slitit ut ett av fåren genom det meterhöga, icke elförsedda stålstängslet. Ett 50-tal meter ligger det som blev kvar - ett kranium, pälstussar och bitar av ryggraden.
- Det ser likadant ut där de andra kadavren ligger. Det rör sig om en fullväxt björn. Enligt naturbevakaren kan de äta två tackor om dagen.
I snart 15 år har han varit fårfarmare men aldrig tidigare blivit björnangripen.
- Men visst har man tänkt på det. I fjol slog björnen en älg i trakten. Och det har pratas om ett ide vid Alviksträsk några kilometer bort.
Inget rovdjurstängsel
Åke Wallin, rovdjursansvarig inom länets fåravelsförening, förlorade själv 14 får under 2004-2005 och har länge tampats med myndigheterna för att få ersättning för skadorna.
- Mer byråkrati har jag aldrig varit med om. Det valsades runt på Naturvårdsverket i flera år. De ansågs att jag inte hade skyddat djuren tillräckligt, säger Åke Wallin som i likhet med Allan Larsson saknade godkänt rovdjurstängsel runt sin hage.
I dag har han fått bidrag till ett godkänt stängsel via Viltskadecenter.
- Jag fick 16 kronor per meter, vilket täckte materialkostnaden. Men då har du arbetskostnaden också, säger Åke Wallin.
- Om jag ska sätta upp rovdjursstängsel måste skogen huggas ut först, sen ska marken planas med grävmaskin. Och det är inga småstolpar som ska ner i marken. Det är minst en månads arbete - och jag är 65 år, säger Allan Larsson.
Större björnstam
Huvudproblemet, menar de, är att rovdjurspolitiken innebär en allt större björnstam även i kustområdet - vilket drabbar fårägarna hårdast.
- Det är staten som släpper fram björnarna. Då ska de bekosta det också. 95 procent av björnangreppen är mot får, rennäringen undantagen, säger Åke Wallin.
Samtidigt som beståndet ökar visar statistik att björnjakten inte är så framgångsrik i länet. Endast 21 av de 54 tilldelade björnarna fälldes i fjol.
- Längs med kusten skulle 13 björnar skjutas av. En enda sköts, säger Åke Wallin.
Varför skjuts det så få björnar?
- Jag har varit i kontakt med jaktklubben i Antnäs flera gånger men jägarna är inte intresserade. De törs väl inte, säger Allan Larsson.
Enligt dem kan hotet från björnen bara lösas genom skyddsjakt eller åteljakt (jakt genom lockbete).
- Tyvärr har forskarna ett argument mot åteljakt. De menar att man skulle vänja björnen vid avfall. Släng er i väggen, anser jag. Samerna vet att åtel är bästa sättet, säger Åke Wallin.
- Stammen måste tas ner, vilket motiverar skyddsjakt. Men hur ska det gå till? Ingen vill eller vågar ju bedriva björnjakt här, inte ens på länsstyrelsen, säger Allan Larsson.
Oro inför framtiden
Allan Larssons kvarvarande får finns i en annan hage nu - med elstängsel. Han ersätts för de förlorade tackorna men björnangreppet får honom att fundera över framtiden.
- Det känns jobbigt. Törs jag gå och lägga mig eller ska jag fara med bilen och kolla? Så tänker man varje kväll.
Även Åsa Wallin, dotter till Åke Wallin och ordförande i fåravelsföreningen, uttrycker oro.
- Det finns en yngre generation som ska ta över fårnäringen. Många vill utöka sina fårbesättningar men nu ställs de inför björnhotet och tänker hur de kan drabbas, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter