Det kan ibland vara en god idé att skildra historien genom en människas ögon. Hur upplevde hon samhället? Hur påverkades hon av det som förändrades?
I Jan Bergstens dokumentärroman är det luleåbon Agnes Torstenssons liv som är ram för handlingen.
Hon föddes 1878 och växte upp i Brunflo i Jämtland.
Hon gifte sig med lokföraren Fritiof Torstensson och paret bosatte sig i Luleå. Endast 22 år gammal blev Agnes änka och ensamstående mor då Fritiof omkom i en olycka där två malmtåg krockade på stationen i Nattavaara den 13 november år 1900.
Med juridisk hjälp av Karl Staaff, som senare blev liberal statsminister, fick Agnes Torstensson en rejäl ekonomisk ersättning från staten, något som bland annat gjorde det möjligt för henne att köpa sig ett eget hus i Luleå där hon levde fram till sin död 1962.
Inblicken i hur personer som Staaff kämpade för att stärka det sociala skyddsnätet i Sverige är ett av romanens teman. Än mer utförligt behandlas hur järnvägstransporterna gick till på Malmbanan i början av 1900-talet och hur Luleå växte från ett litet samhälle vid Norrbottenskusten till en modern storstad.
Bergsten har dock problem med att väva samman det hela till en ordentlig berättelse. Det blir lite för mycket redovisning av den ena förändringen efter den andra och Agnes Torstenssons roll reduceras så småningom till att framför allt kommentera det som händer och byggs i stan för någon väninna. Det blir en roman utan riktig handling eller tyngdpunkt.
Det hindrar inte att det bitvis är intressant läsning. Inte minst är Jan Bergsten väl bevandrad i tekniska frågor kring järnvägstransporter i början av förra seklet. “Agnes” innehåller också ett rikt bildmaterial, både från Malmbanan och från Luleås bebyggelsemässiga utveckling. Det är en utmärkt bok att sätta i händerna på den vill lära sig något om dessa saker.