Biskopen manar till kamp för Maria

Biskop Hans Stiglund har engagerat sig hårt för att treåriga Maria ska få stanna i Sverige. I ett öppet brev vill han mobilisera goda krafter för att påverka beslutsfattare.

Brev. Hans Stiglund, biskop i Luleå Stift, vädjar att treåriga Maria ska få stanna i Sverige.

Brev. Hans Stiglund, biskop i Luleå Stift, vädjar att treåriga Maria ska få stanna i Sverige.

Foto: Åsa Junkka

Luleå2014-12-16 12:53

NSD har vid flera tillfällen skrivit om "Fallet Maria".

Maria Gevokiyan och hennes biologiska familj har fått beskedet att de inte får stanna i Sverige. De ska utvisas till Armenien. Problemet var att båda föräldrarna hamnade i så djup depression att de inte kunde ta hand om sina barn. Mamman hamnade till och med i ett apatiskt tillstånd.

Sedan dess har Maria bott hos Jens och Lisa Marklund i Blåsmark utanför Piteå.

Flera personer har engagerat sig fallet, bland annat minister Sven-Erik Bucht. När Socialdemokraterna var i opposition skrev Bucht en interpellation till dåvarande migrationsminister Tobias Billström, där han hävdade att en utvisning av familjen Gevokiyan var inhuman och undrade om det inte fanns skäl att se över lagstiftningen som låg bakom utvisningsbeslutet.

Armenien har meddelat att de kan ta emot familjen och Migrationsverket har begärt in passfoto på Maria för att förbereda en utresa. Men kampen för att familjen ska få stanna är mer intensiv än någonsin.

Nu har även Hans Stiglund, biskop i Luleå stift engagerat sig i frågan.

– Jag har ju mött denna berättelse som gripit tag i mig och även om andra barn som är väldigt utsatta, barn som rotar sig i Sverige och som hittar sin trygghet här. Plötsligt ska den tryggheten ryckas upp efter flera år. Det är ovärdigt för ett samhälle som vårt, säger Stiglund.

Stiglund skriver i sitt brev att en utvisning skulle vara både omänsklig och grym och även stå i strid med FNs barnkonvention.

"Det måste finnas tillfällen när barn drabbas svårt, där vi låter mänsklighet och sunt förnuft få stå över regelverk och principer", skriver Stiglund som även säger att han är orolig över de vindar som nu blåser i Sverige.

– Ja, vi har börjat se på främlingen som något hotfullt. Vi har en stor utmaning i att slå vakt om att vi inte devalverar människovärdet. Jag är född i Tornedalen. Under andra världskriget kom 60 000 flyktingar från Finland och människor öppnade sina hem under mycket knappa omständigheter. I ett sådant samhälle vill jag leva, där vi inte stänger dörrarna.

Stiglund avslutar sitt brev:

"Därför behöver vi mobilisera alla goda krafter och påverka beslutsfattare och regering att hitta ett barmhärtigt och värdigt sätt att hjälpa Maria att få bli kvar i den trygga miljö som hon förtjänar och behöver."

Hela Hans Stiglunds brev går att läsa på nsd.se.

”Det fanns inte plats för dem ”

Jag vet inte om du känner igen orden ur julevangeliet. Det handlar Josef och Maria som sökte en plats för vila och skydd. ”Det finns inte plats för dem.” Så säger vi också idag i vårt land. Till de många som kommer som flyktingar från förtryck, krig och fattigdom.

Idag tänker jag på alla barn från olika platser i vår värld som förvisas ut ur Sverige.

Många av dessa har bott i Sverige i flera år. Handläggningstiden för att få ett beslut ifråga om uppehållstillstånd tar plågsamt lång tid. Under dessa månader och år har barnen lärt sig svenska, integrerats i vårt samhälle, fått många kamrater och goda vänner.

Att som barn efter flera år av trygg miljö i ett land som har blivit ett hemland, plötsligt och dramatiskt ryckas upp med sina nya rötter och kastas in i oerhört svåra situationer utan några som helst garantier för vare sig bostad, skolgång eller socialt skyddsnät är både omänskligt och grymt och måste stå i strid med FNs barnkonvention som uttrycker ett tydligt ansvar att alla de myndighetsbeslut som fattas skall styras av att barnets bästa kommer i främsta rummet.

Ett tydligt exempel på denna tragedi möter vi i Blåsmark utanför Piteå idag. Där bor lilla Maria. Hon hotas av utvisning till Armenien. Hon har aldrig satt sin fot i det landet. Hon bor med sina fosterföräldrar i en trygg miljö i Blåsmark. Maria är född i Sverige och är idag snart tre år. Hon var sju dagar när hon kom till sin fosterfamilj. Marias egen familj består av en mamma som är apatisk och en pappa som är psykiskt skör. Tillsammans med sin äldre bror riskerar hon att placeras på barnhem i Armenien om utvisningen sker.

Detta är både omänskligt och obarmhärtigt mot både Maria, hennes bror och föräldrar.

Det måste finnas tillfällen när barn drabbas svårt, där vi låter mänsklighet och sunt förnuft få stå över regelverk och principer. Särskilt när barns livsmöjligheter hotas. Idag blåser det kalla vindar i vårt land när det gäller människovärdet och synen på ”de andra” som kommer till oss på flykt från krig, förtryck och fattigdom.

Min bön och min önskan är att julberättelsen för Maria inte skulle sluta med att det inte fanns plats för henne i vårt land.

Därför behöver vi mobilisera alla goda krafter och påverka beslutsfattare och regering att hitta ett barmhärtigt och värdigt sätt att hjälpa Maria att få bli kvar i den trygga miljö som hon förtjänar och behöver.

Hans Stiglund

biskop i Luleå stift

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om