Birgit Hassler fyller 70 år i morgon. Gynekologen, hustrun, modern, körsångaren och ordföranden i Luleå Fruntimmersförening och lulebon.
Ordningen följer av att när vi talar med varandra så är det yrkeslivet som kommer ett litet steg före allt annat. Först kommer dock en insikt, en kunskap som hon gärna vill att vi ska tänka på.
Väggklockan slår tio slag.
- Det som jag ofta tänker på är att vi har haft en stor tur som är födda i Sverige under 1900-talet. Vi har haft fred, frihet, mat, kläder, inga naturkatastrofer och möjligheter att resa över hela världen. Vi har kunnat möta människor från alla andra kulturer och jag känner en sån tacksamhet över detta.
Bytte hus
Birgit Hassler har dragit sig tillbaka från sin mottagning och fått mer lugn och ro att tänka på detta som hon varje dag gläds åt.
Huset där hon och maken Leo bor är det hus som hennes far köpte när han kom till Luleå 1944. Där växte hon upp och när hon och Leo öppnade sin mottagning bytte de hus med hennes föräldrar.
- Det var bättre att bo ovanpå mottagningen tyckte jag.
Två år var Birgit när hon kom till Gülzauudden.
- Vi var fyra syskon, tre pojkar och så jag. Min pappa behandlade oss lika och tyckte att det var självklart att jag skulle studera.
Men vad? Ekonomi som brodern, eller medicin?
- Det var inte självklart att jag skulle komma in på medicinarutbildningen men tre dagar innan höstterminen började kom jag in i Göteborg. Tre dagar innan jag skulle ha en bostad. Det var tur att pappa sålde Volvo-bilar. Han ringde ner till växeln på Volvo och bad om hjälp.
Började i Umeå
Kamrer Olssons änka hade ett rum på Engelbrechtsgatan. Vilket var lika tråkigt som det låter så bara efter en månad hade Birgit flyttat till ett studentrum. Och mött Leo.
- Vi har hängt ihop sedan dess.
De två första åren fick de läsa
i Göteborg, men när det tredje året skulle börja hade 20 medicinstudenter fått chansen att börja studera i Umeå.
- Det var så trevligt. Unga fräscha lärare och nästan privatundervisning. Tänk på hur stora elevkullarna är idag.
Åren i Umeå var Birgit aktiv
i elevråd och i utbildningsrådet. När hon tog sin examen hade hon tre barn och var 26 år. Det låter enkelt nu men hur var det att studera med små barn?
- Det var bra på så sätt att jag alltid måste göra det som var planerat när jag hade tid för studierna. Jag hade alltid en deadline och det hjälpte mig att bli klar i tid. Det fanns ingen plats för att skjuta upp något.
Fast arbetstid
Det där med barnen tog mycket större plats än den unga studenten hade kunnat föreställa sig.
- Det gäller att ha en schysst partner och man måste hitta praktiska lösningar. Jag läste på Idagsidan
i Svenska Dagbladet att "mamma behöver ingen hjälp, alla har ett ansvar att efter egen förmåga delta
i hushållet". Det har vi levt efter.
En annan sak som underlättade var att 1970 när Birgit Hassler var 28 år fick läkarna fast arbetstid och rätt att ta ut den ledighet som de arbetade ihop under jourarbetet.
- Jag var duktig på att gå hem. Det måste man vara för att räcka till. En annan bra sak var att när jag pendlade till Boden hade jag en halvtimme i bilen när jag kunde tänka och ställa om från familjen till jobbet och tvärtom.
29 personer runt matbordet
Familjen Hassler växte. Fem barn, Henrik, Britta, Arne, Hilda och Martin och snart 18 barnbarn. Idag är de 29 personer som ska sätta sig runt matbordet när hela familjen träffas. Och träffas gör de.
-Jag brukar hämta de sju barnbarn som går i skolan och på dagis i Luleå en gång i veckan. Då får vi tid att äta tillsammans och prata. Jag är inte bäst på att leka men jag kan tala med dem och ge dem tid att träffas.
Varje sommar ordnar Leo och Birgit ett kollo med de barnbarn som är i skolåldern. De får uppleva olika saker som finns runt om Luleå.
- Varje år frågar de om det blir kollo nästa år. Vi får hålla på så länge som vi orkar. Huset är ju jättestort så vi kan rymma 15 barn i våra alkover högst upp och på madrasser på golvet.
"Mötet med patinent viktigt"
Under de många år som Birgit Hassler har verkat som läkare och gynekolog har mycket förändrats.
- 1969 kom den första utrustningen, Doptone, för att lyssna på fostret och nästan 20 år senare kom ultraljudet. Då kunde vi läkare ge bättre diagnoser. Förr fick man vänta och vänta när något verkade ha gått fel.
Kvinnans möjlighet att bestämma när hon ville ha barn har också utvecklats. Dels finns det många fler och säkrare preventivmedel, dels finns det helt andra möjligheter att hjälpa barnlösa.
- Det mest intressanta har varit att arbeta i öppenvården. Det är mötet med patienten som är viktigt. Jag har haft min mottagning här hemma i huset sedan 1988 och det har varit mycket bättre för patienterna. De har kunnat känna sig mer omhändertagna och lugnare.
Birgit Hassler tror på att vården behöver flera olika former. Men för att få lämna över sin mottagning har hon fått gå till förvaltningsdomstol. Hon vann. Idag har en yngre läkare tagit över mottagningen och Birgit Hassler är pensionär.