Biljetter slut i ett nafs

- Jag skulle köpa till min dotter som flyger upp från Stockholm bara för att se matchen. Men hon får min biljett istället, säger Hans Röjestål, en av de besvikna som fick vända hem utan biljett. Kön ringlade lång utanför souvenirbutiken en bra stund innan öppningstid. Visst har intresset för souvenirer ökat i takt med Luleå Hockeys succésäsong men det var inte anledningen till dagens kö. 10.00 släpptes de hett eftertraktade matchbiljetterna till finalserien mot Skellefteå. Längst fram stod Mikael Olofsson.
– Jag var här vid niotiden. Jag har planerat det sedan Färjestadsmatchen tog slut. Jag siktar på sittplats men finns det inte så tar jag ståplats - för in ska jag.
Olofsson hade farhågor för att biljetterna skulle försvinna snabbt eftersom de släpptes samtidigt på Kulturens hus och framförallt på nätet.
– Trots att jag står längst fram är jag osäker på om jag får någon. Jag kan bara hoppas att jag har tur.
Markko Vikajärvi bestämde sig också direkt efter semifinalen att ta sig till Coop på måndagen.
– Det här är ett unikt tillfälle. Det är häftigt med final och dessutom mot Skellefteå!
Alexander Ylipää från Luleå är inne på samma linje.
– Jag har varit på 23 matcher i grundserien och då tänker jag inte missa det här, säger han och tackar sin lyckliga stjärna för att han börjar sitt arbete klockan elva idag. ”Annars hade jag sagt att jag skulle till tandläkaren”.
Röster i kön pratade om att köpa till hockeyfrälsta i Eskilstuna, om att ha sett alla avgörande matcher sedan 1983 och att det är mer socialt att stå i en fysisk kö än att klicka hem biljetterna på nätet. Det kan mycket väl stämma men frågan är vilket som är effektivast. Mikael Olofsson som stod först i kön blev en av få som kom över plåtar.
– De kunde inte garantera sittplats, då hade jag fått stå och vänta ifall det dök upp någon. Det vågade jag inte riskera, så jag tog ståplats. Det känns jättebra nu, jag är nöjd bara att få komma in.
Lars-Göran Roshed var en av de som fick ett negativt besked. Klädd i både jacka och keps med stadens hockeystolthets emblem befann han sig i köns främre region. Det hjälpte föga och det blev ett lågmält samtal till döttrarna:
–Hej, det är pappa. På torsdag fanns det ingenting. Folk står i internet-kö och alla biljetter är slut.