Ja, nu är den klar – Luleås nya räddningsstation.
Det hör sannerligen inte till vanligheterna att en kommun öppnar en ny räddningsstation. Luleås brandstation, som det hette förr, invigdes i oktober 1965 och har tjänat staden väl i över 55 år men snart är tiden kommen för rivning.
Som första media fick vi under torsdagen kika in i den nya räddningsstationen. Det pågår fortfarande en del småarbete men i det stora hela är den redo för sitt viktiga uppdrag. I huset kommer räddningstjänsten arbeta sida vid sida med ambulansen och SOS Alarm.
Att bygga en ny räddningsstation kräver sin planering. Alla flöden måste optimeras. Det är larm, teknik, fordon, utrustning, kläder, säkerhet, tvätt, ja, helt enkelt väldigt många saker att tänka på för att helheten ska fungera.
– Det är nog den mest komplicerade byggnad en kommun bygger, säger Sofie Bergström som varit projektledare från räddningstjänstens sida.
När det byggs nytt finns verkligen chansen att utforma lokalerna efter verksamheten och göra förbättringar. Brandmännens arbetsmiljö, exempelvis.
Hela saneringsprocessen i den nya räddningsstationen är byggd efter konceptet "Friska brandmän", ett koncept som faktiskt utarbetats i Skellefteå och som många tagit efter. Brandmännens kläder blir ofta kontaminerade och farliga ämnen förs in på platser där de absolut inte ska finnas. Nu finns en kedja som startar direkt efter hemkomst från ett uppdrag där kläder omedelbart tvättas och rummen är indelade i olika zoner. Exempelvis sätts kläderna in i tvättmaskinen i ett rum och plockas ut i ett annat, rent rum. Arbetsmiljön förbättras och risken att brandmän blir sjuka minskar.
– Vi har byggt ett saneringsflöde. Rummen är färgsatta efter vilken zon man befinner sig i. Gult är den smutsiga zonen, säger Sofie Bergström.
Grönt är ren zon och den blå zonen är allra renast.
Vi vandrar runt i de nya, fina lokalerna. Med på vår tur är även Carl-Henrik Sirkka, enhetschef på ambulansen, samt Helena Spets, platschef på SOS Alarm. Alla ser fram emot att få jobba närmare de andra avdelningarna, dela lunchrum och skapa en större gemenskap.
Vi stannar till i husets kök som är väl tilltaget. Så behöver det vara med yrken med långa arbetspass och verksamhet dygnet runt. Alla använder sig av köket och matrummet.
– Vi har även ett eget kök eftersom vi ibland inte har möjlighet att gå iväg, säger Helena Spets.
I anslutning till det gemensamma köket och matplatsen finns möjlighet att gå ut på en inredd innergård.
Att få lokaler anpassade efter dagens verksamhet, och lite att växa i, är också något samtliga ser fram emot.
– Vi har saknat bra utrymmen, det har inte varit anpassat till ambulansverksamhet. Nu får vi specifika funktionsrum, säger Carl-Henrik Sirkka och nämner exempelvis läkemedelsrum och materialrum.
Ökad möjlighet till att öva är också något han ser som mycket positivt.
Räddningstjänsten har sin fordonshall på ena sidan av byggnaden, ambulansen på den andra. De har även sov- och vilorum på övervåningen i sina sektioner. Det är fina små rum med en säng och toalett.
Allt är nytt och fint. Men finns det inget gammalt sparat?
Jodå, i huvudentrén står Luleås allra första brandbil, en Hansa Lloyd från 1923 i toppskick. Det kan vara det enda exemplaret av sitt slag i världen och det ekonomiska värdet är stort. Historiskt är den värd mycket mer än så.