Bilder av en återfunnen hembygd

Små renhornsbitar och tyglappar kan sticka ut ur Outi Pieskis stora, ibland monumentala målningar som just nu hängs upp på väggarna i Kulturens hus konsthall. Andra gånger är det små figurer som ligger utanpå bildernas yta och sträcker sig ut mot rummet. Och på ett renskinn står små dockor som är gjorda av benbitar från renen. I andra bilder vilar en sjal eller mössa med rötterna i den samiska traditionen - objekt som kommer från doudjin.
Pieski leker och omtolkar ofta traditionerna och symbolerna i den samiska kulturen i måleri, installationer och video.
Och hennes bilder är inte sällan direkt knutna till en plats, eller ett specifikt träd i omgivningarna kring Utsjoki vid Tana älv.
- Det är mest landskap jag gör - bilder av en hembygd jag förlorat men återfunnit. Och bilderna är mer än en vy. Jag försöker fånga känslan av skogen eller naturen. Dessutom blir det mer fysiskt när man arbetar med så stora målningar, säger Outi Pieski och utvecklar resonemanget kring motiven.
- Det kan vara något som tar avstamp i en traditionell historia om hur någon till exempel gömt en skatt på ett ställe som jag sedan målat. Eller så har motivet en speciell betydelse för mig eller familjen, som exempelvis mormors medicinträd, säger hon och berättar att hon ofta söker en kommunikativ känsla i bilderna.
Inte sällan tar det formen av ögon som tittar på betraktaren.
- Det är viktigt för mig att få en relation till tavlan och det är ett sätt att skapa den känslan, säger hon.

Outi Pieski växte inte upp i norra Finland. Hon föddes och växte upp i Helsingfors. Dálvadas vid Utsjoki var pappas hem och det var dit som de reste på somrarna och byn hade en speciell plats i hennes liv - färgad av pappans kärlek för hembyn.
- Helsingfors var ett ställe där vi bodde. Dálvadas var hemma och när jag studerat klart på konsthögskolan så började jag och min man bo där halvårsvis ända tills barnen skulle börja skolan. Då blev vi tvungna att bestämma oss var vi skulle bo, säger hon.
Exilen i Helsingfors gjorde också att Outi Pieski levde på avstånd från den samiska kulturen och hon fick inte lära sig samiska i hemmet. Så att måla landskapet och att använda sig av samiskt hantverk har blivit ett sätt att närma sig den samiska kulturen. Att återta något som gått förlorat.
- Jag tillhör den generation som växte upp utan det samiska. Men mitt arbete gör att jag får närmare band till platsen, säger hon och berättar att hon läst samiska och duodji.
Det senare läser hon fortfarande för att utvecklas som hantverkare.
- När jag läste på konsthögskolan så handlade det om den västerländska konsten, men på kurserna jag går nu så får jag utforska mitt arv. Befruktningen mellan den västliga konsten och duodjin har varit viktig för mig. Men jag vill inte använda hantverket som någon allmän symbol i min konst. Det är något personligt för mig och jag hoppas att folk inte bara ser det som något exotiskt, säger Pieski.
Hon har noterat att det är en viss skillnad att ställa ut i norra Finland, kontra i södra, eller ute i Europa. Hon är stolt över sina rötter men hon vänder sig mot den ständiga kategoriseringen och exotisering som sker och som tar uppmärksamhet från konsten.
- Det är nog svårast att ställa ut i Helsingfors, för där blir det så mycket fokus på det exotiska. Här uppe i norr bryr sig folk mer om vad jag har att säga, än att jag är samisk eller exotisk. Och ställer jag ut någonstans i Europa så är jag lika exotisk som någon som "bara" är från Finland, säger hon och skrattar.