Besvikelsen är stor
Det nya avtalet för Vårdförbundets anställda möts av uppgivna miner.- Vi får aldrig något extra. Vi som sliter som tokar, utbrister Lisette Eriksson.
Foto: Göran Ström
Det går inte att ta miste på Lisette Erikssons besvikelse. Det riktigt kokar om henne när hon utbrister:
- Det här skityrket är så roligt, det är ett kall. Men jag kan gå till nästan vilket annat jobb som helst och få mer betalt.
Hon och andra besvikna medlemmar hade väntat sig mer av det medlarbud som ledde fram till det nya avtalet.
- Jag trodde att vi skulle kämpa och inte ge oss nu.
Lisette Eriksson är sjuksköterska på akuten i Sunderbyn, med ansvar för hjärt- och lungräddning samt dokumenteringsansvarig.
- 23 800 efter 15 år. Jag är jävligt duktig och värdefull. Det är uruselt, säger hon och betonar att vanligt folk kanske inte inser vilket ansvar som vilar på henne och andra sjuksköterskor vars agerande kan avgöra hur det ska gå för en patient. Att sjuksköterskorna dessutom gör mycket av läkarnas jobb.
Inget kompromissutrymme
En av de viktigaste punkterna för Vårdförbundet var att få upp lönen med 1 700 kronor år ett och två. Dessutom en lägsta lön på 22 000 kronor, som i dag är 19 000 i Norrbotten.
- Det fanns egentligen inget utrymme för kompromiss, slår Lisette Eriksson fast.
Sköterskorna pekar på att löneutvecklingen inom yrket är dålig, att erfarenhet inte lönar sig. Att de efter vidareutbildning inte automatiskt får upp lönen, utan pengar tas från från andra.
- Nu är det upp till politikerna i Norrbotten att visa vilja. Visa vad de vill ha för sjukvård i framtiden, säger hon och syftar på att rekryteringsbehoven som finns.
Anne Lindholm instämmer:
- Vi kom inte ens halvvägs. Tur att jag är ledig i morgon och slipper gå på sjukan och skämmas.
Sjuksköterskorna i länet har för 2008 redan fått 3,4 procent. Alltså återstår det 0,6 procent att förhandla om lokalt för året.
Lindholm tror inte att det ska ge något extra, utan kallar det för ett skämt.
Allmänheten peppade
Även enhetschefen för neurorehab, Lisa Lindström, är besviken. Men hon ser ändå att strejken fört med sig något positivt, nämligen förståelse för yrket.
- Jag tror vi har påverkat värderingarna, säger hon.
Hon tror att det i framtiden kan bli mera värt att jobba med människor.
Paula Kalliostenmaa gick av som strejkvakt vid Sunderbyn när beskedet kom. Hon berättar att allmänheten under dagen peppat dem: "Ge er inte!"
- Jag är oerhört besviken över att behöva gå till jobbet med svansen mellan benen. Jag förstår inte hur 150 av kongressombuden kunde rösta ja.
Så jobbar vi med nyheter