Det tog fyra och ett halvt år att bygga broförbindelsen mellan Luleå och Bergnäset innan den kunde invigas den soliga tisdagen i juli 1954. Det hade förekommit färjetrafik mellan Bergnäset och Luleå sedan 1880 och från 1900 var det ångfärjan "Trafik" som skötte "färjandet" .
Tanken på en bro mellan Bergnäset och Luleå var inte ny.
Den hade förekommit redan på slutet av 1800-talet. Under 1920-talet blev frågan åter aktuell men dåvarande vägstyrelsen gillade inte idén och 1936 fastslog regeringsrätten att bron över Gäddvik skulle byggas.
I december 1941 invigdes Gäddviksbron som dock var en stor omväg för de som skulle till eller från Luleå och många använde ändå "Trafik" och därför byggdes Bergnäsbron.
En som var särdeles glad över den nya bron var en av Norrbottens stora politiska profiler, förre riksdagsmannen Nils-Erik "Antnäs-Nisse" Nilsson.
Han invaldes som riksdagsledamot för högerpartiet i andra kammaren 1914-1940, fram till 1921 för Norrbottens läns södra valkrets och från 1922 för Norrbottens läns valkrets. Han var ledamot av Konstitutionsutskottet 1921-23, av Första lagutskottet från 1924 och var statsrevisor 1927-29.
Nilsson var även aktiv i högerpartiets organisationsarbete och propagandaverksamhet.
"Antnäs-Nisse" hade varit en varm förespråkare för en broförbindelse mellan Bergnäset och Luleå och träffade den 6 juli prins Bertil.
I NSD den 7 juli 1954 blev han presenterad för hedersgästen som klippte det blå-gula bandet, ett band som för övrigt i panik beställts från Stockholm då något sådant inte fanns i Luleås textilbutiker...
– Det är jag som är Bertil, sa prinsen till "Antnäs-Nisse som föga imponerad svarade.
– Jaha...
"Antnäs-Nisse" fick kämpa hårt för sin bro. Landshövding Bernhard Gärde (1928 - 1937) var emot Bergnäsbron och slog näven i bordet vid ett möte med en uppvaktning om bron som "Antnäs-Nisse" ledde varpå högerpolitikern till sina brofränder sa "Sitt ni gubbar, vi kommer att vara här när denne man för länge sedan är borta".
Det visade sig att gammal var äldst redan då.
Luleås dåvarande stadsfullmäktiges ordförande, den legendariske Nisse Malmgren, slog an brösttonerna i samband med invigningen av bron och sa att "det var den största händelsen i Luleå sedan den stora stadsbranden 1887...".
Curt-Erik Jangdal, 83, Luleå var med och byggde Bergnäsbron.
Han fick i början av 50-talet sommarjobb som förman för armerarna.
Armerarna beskrevs i NSD 1954 som brobyggets "stålmän". Den 8 september 1952 förolyckades en dykare när en betongsektion sjönk. Året därpå inträffade något som kunde blivit riktigt ödesdigert. En kraftig stormby grep tag i ett av spannen och arbetarna som befann sig på spannet höll på att sopas med.
– Jag var aldrig med om någon olycka, tack och lov, säger Curt-Erik Jangdal.
Han började på brobygget en sommardag i början av 50-talet.
– Det danska företaget som byggde bron hade haft svårt att rekrytera någon eftersom armerarna var kända som vrånga. Jag hade gått ut "Teknis" på Midskogsskolan och därefter gjort jag lumpen i Eksjö. När jag kom tillbaka hem till Luleå så sökte jag jobb under sommaren för jag skulle läsa på KTH till hösten. På arbetsförmedlingen sa de att det fanns jobb på bron som höll på att byggas, säger Curt-Erik Jangdal.
Det var inte helt lätt att som dryg 20-åring bli arbetsledare för äldre och mer erfarna arbetare.
– Det fanns en bas som hette Frykman, han var fruktad. Jag var ju bara 20 och skulle ha hand om de som var mellan 40 och 60. Jag höll en så låg profil som möjligt.
Carl-Erik Jangdal var alltså med om att jämna botten och sätta de stora kassunerna på plats.
För att bli accepterad av arbetslaget så utförde Car-Erik Jangdal samma arbetsuppgifter som de arbetare han ledde.
– Dom ville väl testa mig så jag gick ner i kassunen och jobbade på botten 20 meter under vattenytan. Det var blött och lerigt men det gick bra så jag fick bra relationer med dom i arbetslaget.
Det har som det heter flutit mycket vatten har flutit under bron sedan dess men Curt-Erik Jangdal är lyrisk över vad brobyggarna åstadkom för 60 år sedan.
– Det var ett fantastiskt jobb och det betydde mycket för Luleå att få bron istället för den lilla färjan.