På ett hotell i centrala i Luleå tar Beowulfs styrelseordförande Clive Sinclair-Poulton emot media för intervjuer på tisdagsförmiddagen. Han ska sedan vidare till ett möte på Bergsstaten - ett viktigt stopp på turnén eftersom det är på Bergsstatens bord som dotterbolagets Jokkmokk iron mines ansökan om bearbetningskoncession ligger just nu.
– Vi väntar på deras respons, hur vi ska gå vidare beror mycket på vad de säger.
Sinclair-Poulton säger att han blev förvånad över att länsstyrelsen avstyrkte deras ansökan.
– Jag blev väldigt överraskad. Jag trodde att de skulle komma tillbaka och ställa frågor. Och vi trodde att vi hade täckt upp alla frågor som de ställde i november. Vi har respekt för processen och tror att allt går att lösa.
Full fart framåt
Några planer på att ge upp finns "absolut inte" – trots två bakläxor från länsstyrelsen i Norrbotten. Hittills har bolaget lagt ned 60 miljoner svenska kronor i projektet och borrat totalt 8 000 meter samt genomfört en provbrytning. De har även fyra anställda på plats i Jokkmokk. Nu byter bolaget alltså ut delar av den brittiska styrelsen. In kommer Bevan Metcalf och Kurt Budge – två personer som ska ha mer erfarenhet av gruvbranschen än sina företrädare.
– Vi vill introducera dem till norra Sverige så att de får en bättre förståelse för situationen här uppe. Vi ska visa dem Kallak. Vi ska träffa markägare, invånare och politiker i Jokkmokk, det är ett fullpsäckat schema, säger Clive Sinclair-Poulton som säger att det är viktigt att prata med så många som möjligt.
Hela delegationen blir uppe till fredag men något publikt möte med Jokkmokksborna är inte inplanerat.
Ska ni träffa samebyarna?
– Vi har försökt få träffa dem länge. Vi vill ta varje chans att träffa dem, men vissa gånger är det svårt.
Har de sagt nej?
– Jag har inte hört något tillbaka, säger Clive Sinclair-Poulton.
Många nya jobb utlovas
Kallakgruvan kan vara igång inom fem-sex år. Sinclair-Poulton talar också om en gruvdrift som kan pågå i 40-50 år och ge 1 500 direkta och indirekta jobb i Norrbotten. Han räknar med att det behövs åtminstone 800 miljoner dollar för att klara av uppstarten, en finansiering som ska lösas med bland annat banklån, enskilda investerare, statliga pengar och EU-pengar. Och marknaden, säger han, är främst Europa.
– Vi tror att järnmalmspriset kommer att stiga, och ligger det på 100 dollar per ton så tror vi på en väldigt bra framtid för Kallak.
Samebyarna Jåhkågasska och Sirges uppger att de inte fått någon inbjudan denna vecka. I övrigt anser båda samebyarna att det inte finns något nytt att diskutera sedan senaste mötet hölls i november 2013.
– Den dagen det finns något att diskutera, då måste vi göra det. Före det tänker jag inte slänga bort en hel dag för att sitta och dricka kaffe med dem. Just nu känns en gruva mer avlägsen än någonsin i Kallakområdet, säger Niklas Spik, ordförande i Jåhkågasska sameby.