Det är en omisskännlig doft i den belamrade båtverkstaden. Längs väggarna ligger bräder staplade. I taket hänger åror. På varje ledig yta trängs burkar, trasor och allehanda verktyg. I ett hörn väntar nylackat toft i mahogny på att få återgå till sin rätta plats.
Det är trångt och lite besvärligt att ta sig in. För två dagar sedan målades det första varvet på Glorys skrov. Linoljefärgen har fortfarande inte torkat.
Över 1 000 oavlönade arbetstimmar har åtta personer investerat i restaureringsprojektet.
– Vi hinner nog inte sjösätta båten i sommar, men det stora arbetet är nästan färdigt. Nu ska vi bara måla, skruva tillbaka beslag, laternor och göra det sista fixet, förklarar Sven-OIof Hederyd.
Vi befinner oss på Granuddens marina. Sedan 2002 har föreningen Allmogebåtar med ett 50-tal medlemmar etablerat sin verksamhet i SCA:s gamla mäss som användes flitigt under flottningsepoken i Luleälven.
I dag rymmer det gamla trähuset ett kontor. Här samlas föreningsmedlemmarna på måndagar och onsdagar för att få ett avbrott i arbetet.
– Ibland blir det rätt långa raster. Det är mycket som ska hinna avhandlas över en kopp kaffe – allt från världshändelser till lokala nyheter, berättar Sven-Olof Hederyd och brister ut i skratt.
För fem år sedan fick föreningen en gåva från en privatperson. Den åtta meter långa och två meter breda träbåten har i flera år stått på land i Gäddvik och var i behov av en rejäl översyn.
Tidigt kunde det konstateras att den tvåcylindriga originalmotorn, som drivs av både bensin och fotogen, behövde ersättas av en nyare modell. När Glory en gång sjösattes på 1950-talet var fotogen ett mycket billigt drivmedel. Därför startades motorerna med bensin, men drevs av fotogen.
Allmogebåtars ordförande Kjell Sundwall tar fram en gammal färgbild, där fotografen Rune Espling fångat ett ögonblick ur historien. Fotografiet visar en salongsbåt av samma modell som just lämnat Luleå och stävar strävsamt ut i skärgården.
Kjell Sundwall är tämligen säker på att det handlar om en systerbåt.
– Vi känner inte till Glorys historia. Vi vet att den är byggd i Luleå, troligen på ett varv på Mjölkudden. Vi vet inte vad båtbyggaren heter, säger Kjell Sundwall som hoppas att vår läsekrets kan bidra med nya kunskaper.
Sjöstaden Luleå har en stolt historia av båttillverkning som sträcker sig flera århundraden tillbaka. Till exempel har Gültzauudden fått sitt namn efter båtbyggaren Christian Gültzau (1765-1832) som etablerade sitt varv i det som i dag är Luleås vackraste naturpark.
Sjökaptenen från Rostock grundade varken stadens första eller sista båtvarv. Under 1950-talet påstås det bara i bostadsområdet Mjölkudden ha funnits tre varv som byggde träbåtar.
Salongsbåten Glory är en snipmodell med avhuggen akter. Skrovet består av furu, men på durken inslag finns exklusivare träslag som mahogny och Oregon pine (amerikanskt furu).
– Det är en bra sjöbåt som klarar hårda vindar. Den gör bara sju knop, men är i gengäld bränslesnål. Den drar inte mer än 3,3 liter i timmen, förklarar Sven-Olof Hederyd.
Hur planerar ni att använda båten?
– Tanken är att det ska bli en föreningsbåt som vi kan sköta tillsammans. För oss är det viktigt att rädda kvar Luleås skärgårdshistoria. I den ingår båtar och kulturen i skärgården. Glory är en del av historien.