Att bli utsatt för frekvent mobbning som barn kan sätta spår som följer med personen hela livet.
I en klass på 30 elever har cirka två elever upplevt mobbning flera gånger i månaden, skriver anti-mobbningsorganisationen Friends på sin hemsida.
Mobbning är när någon blir utsatt för upprepade kränkningar eller trakasserier av en eller flera personer mer eller mindre varje dag i sin vardag, berättar Catarina Furmark, psykolog på barn- och ungdomspsykiatrin, Bup, i Luleå.
För den som blir utsatt kan det leda till allvarliga konsekvenser.
– Har man blivit utsatt för den typen av allvarlig mobbning är riskerna höga att det ska påverka barnet och dess relationer. Man kan få svårare att få vänner, sämre självförtroende, det kan påverka hur mycket man litar på vuxna i sin omgivning, påverka akademisk prestation, betyg och i förlängningen leda till psykisk ohälsa som depression eller ångest, säger hon.
Att man är ledsen, nedstämd och har oroskänslor att gå till skolan, är vanliga saker barn tar upp när de kommer till Bup om de utsatts för mobbning, enligt Furmark.
– Det är allvarliga konsekvenser skulle jag säga.
– För vuxna som blivit utsatta för mobbning i barndomen har man sett en ökad risk för att utveckla depression, ångest och arbetslöshet. Men även så allvarligt konsekvenser som suicidförsök och självmord.
Enligt Friendsrapporten 2023 är verbal och relationell mobbning mest vanligt förekommande. Näst vanligast är fysisk mobbning och sen kommer nätmobbning, berättar Furmark.
– Andra typer av mobbning är till exempel sexuella trakasserier, påhopp på könsidentitet, etnicitet eller religion. De är mindre frekventa, men på ett sätt är de än mer allvarliga, för man kan säga att det går närmare på ens identitet.
– Det betyder inte att verbal och fysisk mobbning är mindre allvarligt, det får också kraftiga konsekvenser.
Vad kan föräldrar göra för att hjälpa sitt barn om det blir utsatt för mobbning?
– Lyssna utan att värdera och sedan lyssna lite mer. Börja inte direkt att agera, då riskerar man att barnet inte berättar. Men det är också viktigt att inte vänta för länge, utan kontaktar skolan och aktiverar andra vuxna runt om barnet. Man kan försöka hjälpa barnet att hitta strategier och öva på situationer för att stärka barnet på att säga ifrån eller be om hjälp. Men det är också jätteviktigt att säga: det är inte ditt fel, säger Furmark.