Krisen inom förlossningsvården är inte ny. Den är heller inte isolerad till storstadsregionerna. De hävdar ett antal barnmorskor som i ett öppet brev till styrande politiker i regionen kräver förutsättningar att kunna utföra det yrke som de faktiskt är utbildade till. Barnmorskorna bakom brevet beskriver en vård som blöder, där närvarande personal ersätts av medicinsk utrustning när arbetsbelastningen ökar alltmer.
Emma Sköld är ordförande i Barnmorskeförbundet i Norrbotten. Hon lämnade förlossningsvården för 2,5 år sedan, för att istället jobba med ultraljud och specialistmödravård. I somras jobbade hon sin sista dag inom regionen och har nu startat ett eget företag.
– Jag insåg redan för 2,5 år sedan att jag inte skulle kunna arbeta på det sätt jag vill runt födande kvinnor. Jag vill ge dem trygghet och stöd under förlossningen, inte ha centralövervakning på fostrets hjärtljud på expeditionen.
För något år sedan arbetade omkring 50 barnmorskor inom förlossningsvården i Sunderbyn. I dag är antalet 37-38. Nu i januari kommer fem till att försvinna, då två har sagt upp sig och tre kommer att gå på föräldraledigt. Arbetsmiljön uppges vara orsaken till att många väljer att sluta.
– Med 38 barnmorskor går helgbemanningen exakt ihop. Det finns inget utrymme utbildningar, sjukdom eller annan naturlig frånvaro, säger Hanna Toolanen Hemphälä.
Grundbemanningen per arbetsskift vid förlossningen och BB i Sunderbyn är i dag fem barnmorskor. Det är snarare regel än undantag att varje barnmorska hanterar flera förlossningar parallellt. En barnmorska per födande kvinna är ett av kraven som nu ställs.
– I Region Stockholm har de gått ut och lovat befolkningen att det ska bli så. Det måste gå att göra här också, säger Sköld.
Kravet på arbetsgivaren är minst två barnmorskor till per skift.
Barnmorskorna som Norr Media pratat med beskriver en verklighet där de springer för att hinna med jobbet. De som arbetar på förlossningen hinner vissa skift varken äta lunch eller gå på toaletten. I somras förekom det att barnmorskor tog med sig energidryck till jobbet istället för matlåda.
– Jag har jobbat 37 år inom förlossningsvården och jag har alltid älskat mitt yrke. Jag vet att alla som börjar en barnmorskeutbildning har en föreställning om att de ska få vara med och stödja familjer som får barn. Nu är det med sorg i hjärtat jag ser hur mina kollegor säger upp sig eller lämnar förlossningsvården, säger Kristina Landeborg.
Barnmorskorna varnar för konsekvenserna av att födande kvinnor och deras partners inte får det stöd som de faktiskt har rätt till. Problem med anknytning och förlossningsdepression är en del. Rent fysiska problem är en annan.
I de fall där kvinnor drabbas av bristningar i samband med förlossning finns nationella riktlinjer om att två barnmorskor ska titta på dessa och lägga stygnen tillsammans. Detta för att undvika allvarliga komplikationer. I dag saknas resurser för att hinna med det.
Ann-Sofie Bergenudd är relativt ny i yrket och har tvingats gå ned till deltid för att, som hon säger, inte vara som en urvriden trasa när hon kommer hem.
– När man inte kan jobba på det sätt man vill så känner jag hur glöden som fanns där i början falnar. Det är jättetråkigt, säger hon.