De valde helt rätt väg i livet. Hittade yrken som de älskar passionerat och som de hängivit sig i decennier. De är barnmorskan, servitören, frisörskan och SSAB-arbetaren, de är vår nya artikelserie ”Trotjänarna”.
Vi möts i entrén till Sunderby sjukhus och hon visar vägen fram på lätta steg. Hade hon inte blivit barnmorska tror hon sjukgymnast legat närmast till hands.
– Men jag valde ju det absolut bästa, konstaterar Marie Thurfjell när vi styr stegen mot det som kallas BB-hotellet.
Hit kommer de mödrar och barn som efter förlossningen beräknas klara starten utan större omvårdnad. De andra flyttas från förlossning till BB-avdelningen.
– Det känns oerhört mysigt att jobba här. En lugn stämning, säger Marie och berättar att de just nu har fyra familjer på BB-hotellet.
På plats i barnmorskornas kontor och arbetsrum i hotellet finns allt från tygdockor till bröst av olika former att visa amningsteknik och bebisvård på.
– Förstagångsföderskor har många frågor så klart, och då är det bra ha de här dockorna att visa på säger Marie och lyfter med vana, varma händer upp ett litet låtsasbarn.
Fastän det bara är en docka hon har i famn syns det tydligt hur hängiven hon är sitt yrke. I blicken, i närvaron.
– Barn är ju det absolut bästa som finns. Jag har haft glädjen att föda tre själv och i mitt yrke har jag följt barn ut i världen i över 40 år nu.
Till en början var det till stor del spänningen och adrenalinet som lockade. Den nerv som råder i rummet när ett barn ska födas fascinerar henne och hon beskriver det som ett fast men mjukt ledarskap.
– Barnmorskan är som jag ser det en bro mellan barn och mor till en början, men att det sedan är viktigt inkludera alla i familjen. Många tycker att titeln låter hård, barnmorska. Men jag har delat upp ordet och ser det som barn, mor och ska där det sista ordet står för skapande.
Marie Thurfjell studerade till barnmorska i Göteborg och vände sedan upp till hemstaden Luleå igen för tjänst på BB som fanns mitt i stan då.
– Det blev en krock kan jag säga. På utbildningen hade vi lärt oss tekniker av lite mjukare slag, som att pappan gärna skulle sitta bakom och ha sin födande kvinna i famn. Det där gillade ju inte alla barnmorskor på den tiden, de stod intill britsen med handskarna på och gav order. Pappan skulle hållas på håll och kvinnan klara födandet själv.
Efter det har det svängt åt många olika håll berättar Thurfjell. Först kom den teknik hon lärt sig med så kallad naturlig födsel och fokus på amningens betydelse att stå på agendan lite mer, efter det har en allt större koll på mamma och foster med uppkopplade apparater, medicinska bedövningar och mätningar styrt förlossningar.
– Det är som om mammor inte förväntas kunna föda utan all den här tekniken. Det tror jag varit fel väg att gå, men som tur är kommer det naturliga förhållningssättet tillbaka mer nu vad det verkar.
Thurfjell vill gärna se mer förberedelser i form av exempelvis samtal, yoga och andningsövningar med kvinnor och deras partners innan förlossning. Detta för att bearbeta förlossningsrädsla och annat hon tycker ökat och ställt till det för kvinnor.
– Det är som mycket annat i samhället, ett mycket stressat förhållningssätt och stort kontrollbehov. Man vill att det ska gå fort och lätt. Vi måste jobba mer med tänket tänker jag. Fött barn har vi gjort i alla dar. Rädslan ställer till det.
Under sina drygt 40 år i yrket har Marie sett resurserna minska kraftigt och kvinnovård i allmänhet prioriteras mycket lågt.
– Det är stora sparbeting nu och det drabbar oss hårt. Som det är sedan ett par år tillbaka har till exempel gynavdelningen flyttat ihop med BB och då kan förstås etiska problem uppstå. Kvinnor som genomgår abort blandas med de som just fått sina barn,och på samma avdelning ligger även svårt sjuka i cancer i äggledare och livmoder. Det skapar problem för både oss i personal och dem vi vårdar.
Döden och livet är tätt sammanflätade i barnmorskans vardag. Det värsta kan hända och det gäller vara beredd på det.
– Det är förstås förfärligt. Man rannsakar sig själv en hel del och undrar om man gjort något fel. Vissa förlossningar minns man extra starkt. En kvinna och man som tvingades föda fram ett dödfött barn exempelvis ville absolut inte se det efter det kommit ut. Jag tog det i famn, bäddade in det i filtar som vi alltid gör, försökte stilla föräldrarnas stressade läge och förklara att det kan vara viktigt se barnet, gärna hålla i det. De vägrade, var livrädda och ledsna. Men jag fortsatte ha barnet i famn, pratade med dem, följde deras gråt och förtvivlan och efter tag började de närma sig lite grann. Att sedan se dem möta sitt barn med blicken, se dem ta det till sig och efter en stund knappt vilja släppa barnet var starkt. De var väldigt tacksamma vi gett dem tid att komma nära det som hänt och det barn de faktiskt fött.
Barnmorskans roll i människors liv ger ett djup och en mening som Marie tror hon skulle haft svårt finna i ett annat yrke.
– Jag gick egentligen i pension i juni, men jag vill inte sluta än. Jag har valt jobba halvtid och trivs med det. Vi är sju-åtta barnmorskor i min ålder här och en liten grupp kring 50. Men den största gruppen just nu är runt 30 och därmed i barnafödande ålder, så det knogar och är föräldralediga titt som tätt. Vi gillar ju barn vi barnmorskor, helt enkelt.
Det är en hängiven yrkeskår berättar Marie Thurfjell, en kår som kämpar något enormt med att få ihop sina liv.
– Kombinationen av ett spännande arbetsliv och ett rikt familjeliv kan lätt bli tuff. Våra scheman eller uppgifter att ibland åka iväg till Gällivare för att täcka upp på BB där kan det bli oerhört stressigt. Det har blivit så tufft att många barnmorskor känt sig tvingade gå ned i tid för att de inte mäktar med.
Marie vet hur det känns. När hon var i 45-årsåldern och hade fullt upp med familjeliv och arbete brände hon ut sig, något hon nu bär med sig både som ett sår och som en lärdom.
– Den där känslan av att ta helt slut. Den är hemsk och oerhört svår att hantera, men den tvingar en att sanera totalt i sina aktiviteter och prioriteringar. Jag kände att jag lärde mig mycket av det.
Som en del av hennes återhämtning ingick yoga och det var något som fungerade väldigt bra på Marie. Hon beslöt sig för att utbilda sig i yogans värld och kommer strax dra igång med gravidyoga igen. Men hon är noga med att regelbundet se över balansen jobb och fritid. I Marie Thurfjells liv finns numer såväl vuxna barn, stora barnbarn och ett litet färskt ett.
– Vi har dessutom glädjen ha nära till det nya pyret. Så vi njuter för fullt.