-- Det var ganska naturligt att nu när det blev val igen, så tog jag mig en funderare: Ska jag göra något annat nu i mitt liv, så ska jag göra det efter den här mandatperioden. Nu har jag packat mina 39 år i Luleå, det gjorde jag i somras. När alla andra låg på badstranden och det var 35 plusgrader, då stod jag i korsdrag och packade.
Slättlandet runt Luleå ser ut till stor del som i Västergötland. Det är lika platt! Vad kommer du att sakna?– Vattnet, allt vatten i Luleå. Havet, skärgården. Men i Skövde är det inte långt till kusten och Göteborg.
– Sedan i somras och sedan jag sålde min lägenhet, har jag bott inneboende i Luleå. Det intressanta är att när vi flyttade till Luleå för 39 år, då flyttade vi in på Norra Strandgatan och nu bor jag inneboende mitt över gatan. Cirkeln är sluten!
– Samma känsla som man har som student och inneboende, samma känsla har jag nu som pensionär. Den känslan är ganska fantastisk.
Du undrar vem som ska ta itu med den smutsiga disken i diskhon?– Och vem som ska laga maten. Vi lagar mat varannan dag. Ungefär.
Varför flyttade du till Luleå?– Min pojkvän skulle göra sin AT-tjänstgöring. Vi drog från Göteborg. Sjukhusen i Norrbotten var mindre än Sahlgrenska och läkarna fick göra mer än när de hamnade på en klinik på Sahlgrenska.
– Jag började arbeta direkt när vi flyttat till Luleå, så fort vi fick barnomsorg. Jobbade inom barnomsorgen, som förskollärare och föreståndare, fram till 1989 (tio år). Därefter blev jag ansvarig för fortbildning för barnomsorgens medarbetare fram tills barnomsorgen togs över av skolan och blev förskola 1995.
– Tjänsten upphörde och jag sa upp mig från kommunen och började plugga lite media och kommunikation.
– När jag kom tillbaka startade jag ett eget företag och i den vevan fick jag hjärtinfarkt. Jag var 49 år.
Det var en väldigt traumatisk upplevelse för dig.– Mycket!
– Jag mådde illa på morgonen, men jag hade ett ärende att göra på stan eftersom jag var ledig. Det var en måndag, den 4 maj. Deklarationen skulle lämnas in den dagen och jag hade med mig den, men jag tänkte att jag lämnar in sedan.
– Jag kommer till det som är Smedjan idag, gamla Domus, och känner att det dras åt runt magen och bröstet, mellangärdet. Jag tog mig fram till disken där man sålde tidningar och bad om hjälp. ”Kan du ringa efter ambulansen? Jag tror faktiskt att jag har fått en hjärtinfarkt”, sa jag. Hon gjorde det och ambulansen kom snabbt. När dörrarna på ambulansen stängdes blev det alldeles kolsvart, då stannade mitt hjärta.
Du var död.– Ja, det var jag.
– Det har varit en lång väg tillbaka. En rätt lång period vågade jag inte vara ensam. I och med att det här hände, de stängde ambulansdörren och det blev svart, så var jag väldigt rädd för att blunda, att somna och inte vakna.
Hur löste du det?– Ja, min före detta sambo fick hålla koll. Jag gick och lade mig ganska tidigt och han satt och gjorde annat, såg på teve eller vad han gjorde. Men han förstod problematiken.
– Den där känslan, rädslan, kan komma ibland.
Du har varit mycket politiskt aktiv, men du har även varit trotjänare i andra föreningar.– Jag har varit ordförande i PRO centrala Luleå. Det har varit jätteskojigt och egentligen hade jag velat fortsätta med det, men jag kanske kan komma med i PRO i Skövde.
– Jag är ordförande i demokratiberedningen i regionen. Det uppdraget avslutas den 15 oktober. I demokratiberedningen har vi varit ute och pratat med människor där de finns runt om i länet, till exempel pensionärerna.
Den ideella verksamheten har ändå den politiska verksamheten som grund?– Absolut!
Men varför blev det Vänstern?– Jag var nog lite åt sossehållet också, jag tror till och med att jag röstade på Socialdemokraterna första gången jag fick rösta 1970.
– Jag började engagera mig i fredsfrågor. På ett möte deltog en man som var medlem i (S). Han var så otrevlig, så otrevlig. Jag kände bara att ”jag vill inte vara här”.
Hur tänker du om Vänsterns framgångar i det senaste valet?– Vänsterpartiet har kunnat komma in från sidan. Det har varit en lyckosam mandatperiod utifrån att man har haft den här möjligheten att kunna komma fram med och få igenom förslag.
– Personligen och som ordförande i regionens demokratiutskott, tycker jag det är tragiskt att det efter valet blir så få partier i regionfullmäktige. Det är MP och L som inte längre är med, KD har inte varit med sedan två mandatperioder.
– Jag är orolig... Nej, jag är inte orolig, det kommer väl att fungera. Sjukvårdspartiet som tar över har varit med sedan 1994 så det är inget nytt parti som kommer in. De har varit med förut. Tittar man på budgetförslag som den tidigare majoriteten har lagt och sjukvårdspartiets förslag, så följer de varandra väldigt mycket. Så finns det några saker som skiljer. Vi får se vad som händer de kommande fyra åren.
När flyttar du?– Den 13 oktober tar jag tåget och då kommer mina grejor med flyttlasset till lägenheten i Skövde. Min syster ska hämta nyckeln åt mig och ställa in en säng, en kaffebryggare och några lampor tills resten kommer.
När du berättar om den lägenheten, verkar du vara nöjd.– Jag åker tillbaka till min födelsestad. Jag lämnade den när jag var 19, det är 50 år sedan. Jag ska tillbaka dit och trampa på min barndoms gator. Tänk att få göra det! Hertig Johans gata.
I Skövde handlar det inte om Norrbottensavstånd, direkt.– Jag har besökt alla kommuner i länet. Jag har aldrig varit med om något mer fantastiskt som när jag har fått vara ute och träffat människor med demokratiberedningen. Det är helt otroligt och det kommer jag att bära med mig när jag nu flyttar härifrån.
– Jag har varit runt och pratat med människor som började sina liv med att prata meänkieli eller samiska. Vi har frågat dem i vilket sammanhang de behöver använda sina modersmål i kontakt med regionen.
– Det som händer med farfar eller mormor, när de blir riktigt gamla, är att de inte kan kommunicera med sina barn längre och inte med barnbarnen. Ofta var det så att de fick så mycket skit när de skulle börja skolan för att de inte pratade svenska. När de blev vuxna och fick barn så bestämde de att barnen ska prata svenska, bara svenska. Så i många hem pratade föräldrarna kanske meänkieli, men med barnen pratade de svenska.
– Sedan får barnen i sin tur barn och föräldrarna kanske hamnar i någon form av demens och glömmer svenskan. Då kan de inte kommunicera, för då kan inte mellangenerationen prata meänkieli.
Jag hade tänkt att vi inte skulle prata politik, men nu har vi gjort det i alla fall. Nu byter vi ämne. Du heter Ing-Marie Antoinette Åberg?– Ja, de gånger man ser det, så kan det vara lite roligt. Min mamma hette faktiskt Alice Klara Antoinette. Den ena av mina systrar heter Alice som andranamn och den andra heter Klara. Jag fick då heta Antoinette.
– Med det var riktigt jobbigt när jag gick i skolan och man pratade om franska revolutionen. Ing-Marie Antoinette, blev Marie Antoinette.
Ditt vinintresse, berätta om det. Du har nyligen besökt Portugal.– Vi åkte 17 personer från Luleå på en resa till Porto. Vi har besökt en del vingårdar.
– Jag tycker Systembolaget har jätteduktig personal.
– Jag träffade på en av de anställda och bad att få höra lite mer om naturviner. Då berättade han att samma morgon hade de haft vinprovning och han skakade på huvudet åt det chilenska vinet jag plockat till mig och sa ”Tonen är stall och charkuterier”.
– Det fanns ett vin från Frankrike som kostade tio kronor till. Jag skulle göra en maträtt med lamm. ”Perfekt!”, sa han. Och mycket riktigt, det var perfekt.