– Det är en viktig, dold grupp i samhället som måste få hjälp att synliggöras, säger Veronica Blomberg, regional samordnare vid Bufff i Norrbotten.
Bufff etablerade sig 2017 i länet och arbetar för att stötta de barn som råkar ut för att en förälder eller annan familjemedlem frihetsberövas.
De två anställda på kontoret i Luleå har för närvarande kontinuerlig kontakt med ett 20-tal familjer i länet. De har också uppsökande verksamhet på anstalterna i Luleå, Umeå och Haparanda.
Eftersom en intagen ofta blir placerade långtifrån hemorten samarbetar de med andra kontor över hela Sverige för att kunna erbjuda samma stöd överallt.
– För många kan det bli en väldigt stor dramatik att en förälder, ett syskon eller mor- eller farförälder bara försvinner och ibland kan ta tid innan barnet får veta vad som har hänt, berättar kollegan Diana Qvist.
I det fall brottet är grovt och föremål för medias uppmärksamhet händer det inte sällan att journalister ringer hem, att fotografer försöker ta bilder och att det står det om det nästa dag i tidningen och på löpsedlarna. Även om personen inte är namngiven i media går nästan alltid att hitta på Flashback och ryktet sprider sig snabbt.
– Jag tog nyligen emot ett samtal från en mamma som hade hållit barnen hemma från skolan eftersom hon inte visste hur hon skulle hantera det och hur hon skulle berätta om det, säger Diana Qvist.
Många gånger har barnen själva bevittnat själva gripandet, vilket kan vara en skräckfylld och obegriplig upplevelse.
Men även på lång sikt drabbas barnen.
– Det finns ett starkt stigma i samhället. Man vågar inte prata om det, utan hemlighåller det, säger Diana Qvist.
När barnet börjar förstå vad som hänt den anhöriga uppstår många funderingar, spekulationer och många gånger också en skam över det som har hänt som förstärks av att omgivningen ofta är dömande.
Det finns en stor skillnad i bemötandet från skola och omgivning när ett barn råkat ut för att en anhörig har blivit sjuk eller dött, konstaterar de.
– Då öppnar man upp med kärlek och värme och är väldigt stöttande. Men när en förälder är i fängelse är det tabu och hysch-hysch, säger Diana Qvist.
Barnen blir ofta mobbade, de kan bli utåtagerande och psykiska ohälsa är mycket vanligt. Dessutom finns det en risk för att hamna i egen kriminalitet.
Bufff skräddarsyr stödet till varje barn efter individuella behov och ställer också upp med råd till den förälder eller omsorgsperson som tar hand om barnet ”på utsidan”.
– Det är viktigt att man berättar så sanningsenligt som möjligt om vad som har hänt för barnet, men så klart anpassat efter barnets ålder. Sedan är det också viktigt att barnet får information och kunskap och om det finns möjlighet erbjuds att besöka den anhöriga, säger Diana Qvist.
Om ingen annan kan följa med barnet på besöken brukar någon från Bufff göra det.
De gör också besök på anstalter för att motivera de intagna att hålla kontakt med sina barn och att skicka hem information till de anhöriga om att Bufff finns.
– Det är inte i alla fall då det är lämpligt. Om till exempel föräldern har misshandlat den andra föräldern eller barnen är det inte aktuellt. Men annars jobbar vi med utgångspunkt i att barnen har rätt till sina föräldrar – även om det alltid är på barnens villkor, säger Veronica Blomberg.