De fyra vännerna Alix, Ben, Dean och Zara träffas igen efter fem års tid för att öppna tidskapseln de gjorde när de var tretton år. Men det är någon som saknas. Deras vän Millie, som nyligen har dött i cancer.
I lådan med minnen ligger fem kuvert som de själva skrivit. Ett kuvert var. I Millies brev uppmanar hon de andra att läsa sina egna högt. Några protesterar. Huvudpersonen Alix vrider på sig när hon inser att de nu kommer att få reda på det hon dolt så länge. Ingen vet att hon är lesbisk. Vad kommer hennes vänner att tycka? Ur lådan tumlar hemligheter ut, och starka känslor väcks.
Denna ungefär hundrasidiga bok var väldigt lättläst. Det tog mig inte ens en timme att ta mig från pärm till pärm. Delvis eftersom texten hade ett bra flyt, och det hände något hela tiden. Det fanns inga onödiga scener som man ifrågasatte.
Huvudpersonen är lesbisk, och det var i princip det hela dramaturgin och upplösningen handlade om. När jag läste boken var det inte outhärdligt, men i efterhand så önskar jag att sexualiteten inte hade varit i centrum. Berättelsen var väldigt egocentrerad. Jag, jag, jag. Vad ska mina vänner tycka om mig? Kommer jag att bli accepterad? Kommer de att titta på mig annorlunda?
Det blev för mycket efter ett tag. Monologen var en riktig schablon. Jag tänkte mest:
”Ingen bryr sig, fokusera på något annat.”
I min erfarenhet så respekteras de flesta sexualiteter i dagens samhälle, men vissa är såklart vanligare än andra. Ett sätt att skapa normalitet kring sexualiteter är att inkorporera dem i vardagens medier och underhållning, som författaren har gjort i denna bok. Jag tycker att det är en jättebra sak.
Representation är inte bara nödvändigt, det är också roligt att se, då det blir mer realistiskt. Men om en hel karaktär bara finns för att vara själva sexualiteten så besegrar det syftet.
Homosexuella personer är ju också bara människor. Det bästa sättet att normalisera sexualiteten är att ha karaktärer som är homosexuella, men även är personer. Deras berättelse ska inte cirkulera enbart kring sexualiteten. De kan väl vara modiga, fega, snälla eller elaka, och inte bara lesbiska. Låt dem definieras som individer.