Längs med Luleälven finns idag två bänkar utplacerade på platser som man endast når om man färdas med kajak eller någon annan mindre sjögående farkost.
– När idén föddes handlade det främst om att skapa ett utflyktsmål för några kajakpaddlare men det växte på oss och är numera som en gerillamarknadsföring av älven, säger Per Engman, som är en av initiativtagarna till projektet.
– Älven, eller Luleås svarta älv, som Martin Lampa från Gammelstad besjunger den, är värd ett rikare båt- och kanot-liv.
Ena bänken står på en sandbank intill Sunderbyn och den andra på en liten kobbe i höjd med Gammelstad, dessutom är det fler på gång.
– Vi tänker att ett utflyktsmål inte behöver vara så långt bort eller färgglatt och livligt, utan att en bänk i älven är ett litet men samtidigt oändligt vackert mål att hänga upp sin resa på.
Gruppen samarbetat med att snickra ihop bänkarna av gamla brädor, dragit ut bänkarna bakom sina kajaker och skött instagram-kontot ”Paddelbanken”.
Även om bänkarna ska locka ut människor rent kroppsligt så hoppas Per Engman även på att det ska kunna bli en mental och filosofisk resa för många.
– Resan till en paddelbänk är en fysisk och inre resa nära sammanflätad. Vi kanske behöver ett mål för våra resor även om man talar om resan som målet. Bänkarna är vända mot solnedgången, någon sa att de var åt fel håll, vi säger: tvärtom. Det finns en symbolik i att vända staden ryggen för en stund, finna lugnet på en bänk, på en bank, förklarar Per Engman.