Baktaktsflummet fick publiken att koka

Ska och reggae känns instinktivt som märkligt befästa musikstilar i Luleå. Inget konstigt med att plötsligt skaffa dreadlocks och odla skägg (eller annat i garderoben).
Skaburbian Collective med sina rötter i Gammelstad och Sunderbyn verkar ha svårt att låta bli   sina musikaliska förebilder från varmare länder. Slitna genreklyshor i så väl text som röstbetoning rivs ett varv till.
Ni vet känslan av att se ett par 12-åriga tjejer som mimar i sina hopprep? Ja, ibland är det nära att bli coverband av allt.
Men publiken verkar koka igång ordentligt på det  semi-konservativa baktaktsflummet.
Grabbarna, och jag lägger betoningen där, grabbarna – är uppenbarligen väldigt populära. Slutnumret ”Rudy” är ett rökigt crescendo där hela kollektivet gör publikresponsen till ren energi.
Det är kul med Manu Chaopepp i lightversion, otur att det måste kännas så gjort.