NSD har förgäves sökt mannen som överklagade länsstyrelsens beslut, och därmed klartecknet för serverhallarna. Hans överklagande gick om intet när mark- och miljödomstolen kom fram till att han inte kan anses vara sakägare. Den slutsatsen kan han överklaga till mark- och miljööverdomstolen vid Svea Hovrätt, senast den 2 september.
Men även om han överklagar till den högre rätten, är det inte givet att ärendet ens tas upp. Mark- och miljööverdomstolen beslutar först om prövningstillstånd, alltså om det finns skäl att över huvud taget hantera frågan.
- Mark- och miljööverdomstolen ger sällan prövningstillstånd. Det ska vara principiellt viktiga saker som kan leda till prejudikat, säger Magnus Norberg, beredningsjurist på mark- och miljödomstolen i Umeå.
Och ett ärende som det aktuella i Luleå är inte riktigt i den digniteten, menar han. Domstolens beslut har inga tveksamheter: Serverhallsverksamheten påverkar inte de boende på Porsön så sätt att någon där kan hävda sakägarskap.
- Det finns ingen fast bedömning av avstånd från boende till verksamheter. Det beror helt och hållet på vad det är för typ av planerad verksamhet, säger Magnus Norberg.
Han ger ett exempel: En boende på Porsön bor 1,7 kilometer från det planerade serverhallsbygget. Denne kan varken se eller höra verksamheten och kan därför inte hävda sig vara sakägare. Hade det rört sig om ett flyplatsbygge, kan däremot boende i inflygningskorridoren bo längre bort och bli sakägare.
- Avståndet till en verksamhets verkningar är det avgörande. I det här fallet rådde det enligt vår mening ingen tvekan, säger Magnus Norberg
Därför, menar han, är det tveksamt att överdomstolen ger prövningstillstånd till en eventuell överklagan.
Porsöbon som överklagat har i en tidigare intervju med NSD sagt att han ska driva ärendet så långt det går.