Detta är en berättelse om en av dem som kämpade för allmän rösträtt och alla människors lika värde. En kvinna som ansåg att universiteten skulle vara öppna för alla oavsett kön. När hon föddes regerade Karl XV, när hon dog var Sverige en demokrati och Gustaf VI Adolf var kung. Denna konservativa kvinna fick uppleva hur Sverige förvandlades från en jordbruksnation till en industristat. Hon föddes in i en stark gudstro och upprördes när hennes vänner och käraste valde att lämna den bakom sig.
Lydia Wahlström (1869–1954) var en av de fyra första kvinnorna som disputerade vid Uppsala universitet, hon kämpade i nästan 20 år för allmän rösträtt, hon ledde Fredrika Bremer Förbundet, hon var skolledare, lärare och hon var den kvinna som höll högtidstalet för Selma Lagerlöf när författaren fick Nobelpriset i litteratur. Hon var centrum för emancipationen i Sverige. En kvinna klädd i svart med sträng uppsyn och höga krav på sig själv och andra.
Ingrid Pärletun berättar också den dolda historien. Den som alla kände till men som ingen talade högt om. Hon har med hjälp av brev och andras vittnesmål rekonstruerat Lydia Wahlströms liv. Hennes gärning var ju välkänd.
I slutet på 1800-talet var vänskap mellan kvinnor ofta fylld av kärleksord. Brev och hälsningar fyllda av förälskelse. Ingrid Pärletun har avkodat breven och funnit flera stora kärleksförhållanden. Det första i Uppsala, det långa förhållandet med hennes stora kärlek. Och det olyckliga som hon förlorade till Karin Boye. Pärletun klär av den ståtliga konservativa kvinnan alla tribut och vi får möta en kärleksfull men krävande partner. En kvinna som har makt både i sina förhållanden och i arbetslivet. Men också en medelålders dam som far mellan sina vänner, kärlekar och som lever en stor del av sitt liv i ensamhet.
Det är oerhört intressant att få läsa om hur kvinnor kunde leva tillsammans vid det förra sekelskiftet. Det är spännande att se hur de kvinnliga studenterna i Uppsala skapar nätverk som hjälper dem vidare genom livet. Nätverk som både innehåller käresta och forskningsgemenskap. Alla flätas samman i olika föreningar, anställningar, sommarsemestrar, organisationer och i en vilja att göra livet för flickor bättre.
Ingrid Pärletun berättar det mesta. Lydia Wahlström får stå där avklädd utan sina svepande kjolar, när alla förhållanden kring hennes kärlekar är nedtecknade. Hon får en kropp, och inte bara en hjärna. Jag förstår att författaren har velat beskriva allt hon har lärt sig om Lydia Wahlströms ovanliga liv. Kontrasterna är stora. Å ena sidan en korrekt akademiker som är en förgrundsperson för kampen om demokratin, å andra sidan en förälskad kvinna som gång på gång tappar bort sina kärlekar. Det är en mastig och kraftfull historia som författaren har skapat.