Ättlingar gör anspråk på Tjuvholmen

Vi har tidigare berättat om Lantmäteriets pågående utredning om vem som äger ön Tjuvholmen i Luleå skärgård.

Lagfarten för fastigheten Sandön 5:1 är upprättad på bolaget CA Winroth & co samt CA Hedqvist (1830-1922), men deras efterlevande har fram till i år varit ovetande om handlingens existens.

Istället har marken genom årtionden förvaltas av Domänverket och senare Statens Fastighetsverk, som undersöker möjligheterna att sälja tomter till öns tre arrendatorer. SFV har gett Lantmäteriet i uppdrag att göra en så kallad äganderättsutredning, som ska klarlägga vem som är öns rättmätiga ägare.

I centrum för utredningen står en händelse som utspelade sig för 148 år sedan. Den 27 november 1872 köps ön av bolaget C A Winroth & co och patron CA Hedqvist som vardera äger halva fastigheten. Säljare av den tre hektar obebodda marken var Sandöns byamän.

Motivet bakom köpet är okänt. Vilka än planer industrimännen från Piteå har för Tjuvholmen blir det aldrig verklighet. En orsak kan vara att köpet blir omgående ifrågasatt, bland annat av Luleå stad som anser sig äga marken.

Två år efter att köpebrevet har undertecknats genomförs en utredning av förrättningslantmätare som avslår ägaranspråken från både Sandöns by och Luleå stad. Lantmätaren Nyström anser att marken tillhör kronan och att Sandöns byamän lyckats sälja fastigheten utan att äga den.

Trots det upprättar häradsrätten en lagfart till bolaget C A Winroth & co samt Carl Anton Hedqvist 1876. Själva handlingen har inte hittats, men Martin Hedqvist tror sig veta var den finns.

– Jag hoppas att lagfarten finns bevarat i Aktiebolaget Storfors arkiv. I dag är det riksarkivet som förvaltar arkivet. Som jag förstår gick det mindre bra för Winroth som var något av en mentor till min farfarsfarfar innan Carl Anton köpte upp det mesta. Antingen har handlingarna försvunnit i samband med en brand eller så blev den här affären så infekterad att den lades åt sidan och föll i glömska. Uppenbarligen köptes Tjuvholmen för att de ville ha en hamn på Tjuvholmen eller så skulle flottningstimmer samlas där.

Han är fjärde generationen i rakt nedstigande led från patron C A Hedqvist, som betraktas som en av Norrbottens första stora industrimän och ligger begravd i en familjegrav på Öjebyns kyrkogård.

Martin Hedqvist är uppvuxen i Stockholm och har många gånger fått höra familjens historia berättad av sin farfar, konstnären Tage Renqvist. I hemmet hänger en tavla som föreställer förfadern.

Han säger sig inte haft någon kännedom om Tjuvholmens existens, förrän han en dag i januari 2020 fick ett samtal från Lantmäteriet som informerade om den pågående äganderättsutredningen.

– Hela historien är spännande ur flera aspekter. Det handlar om lokal historia, vår släkthistoria och en historia om en affär som aldrig blivit helt utredd.

I dagarna har arvingar till patron Hedqvist lämnat in så kallade ägandeanspråk till Lantmäteriet. Martin Hedqvist är en av dessa personer.

– Jag håller på vår sida i frågan. Patron Hedqvist har köpt den här marken. Det finns papper på det. Det är de facto min släkts ägodelar.

Lantmäteriet har genomfört släktforskning, men utan att hitta ättlingar till CA Winroth (1815-1865). För säkerhets skull har en god man utsetts som ska tillvarata deras intressen. 

Nu har en tidigare okänd arvinge till konsul Winroth också lämnat in äganderättsanspråk. Totalt handlar det om en tiotal personer som gör anspråk på att äga marken.

Martin Hedqvist säger sig vara ovetande om hur stor släkten Hedqvist är i dag. Patronen får två söner som i sin tur får fem barn vardera. Med åren har ytterligare två släktled lagts till.

– Det är nog rätt många som är i livet i dag. Det finns ett släktträd. Jag vill minnas att vi har en släkting i Schweiz. Det var någon som emigrerade till USA, men han fick aldrig några barn, berättar Martin Hedqvist.

Lantmäteriet har lyckats spåra tolv ättlingar till patron Hedqvist. Vi har varit i kontakt med ytterligare en person som lämnat in äganderättsanspråk, nämligen Göran Sundeman i Danderyd.

– Jag är dåligt insatt i alla turer som varit i den här historien och framför allt i juridiken, men om det finns en lagfart är det inget som går att vifta bort. Fram till dess motparten kan visa att den här lagfarten inte är korrekt tillhör marken släkten. Dessutom har det gått över 140 år sedan köpebrevet, nog borde väl det räcka för att kunna hävda "av gammal hävd".

Martin Hedqvist har inte anlitat någon juridisk expertis än utan avvaktar Lantmäteriets utredning. Han betonar att det inte finns någon avsikt att beslagta stugtomter som i dag arrenderas ut.

– Vi har inte för avsikt att slänga ut folk från sina hus. Som jag förstått det har de bott där i flera generationer. Det är klart att arrendatorerna ska få bo kvar och - om det är möjligt - få köpa loss fastigheterna, om nu marken skulle hamna hos oss, säger Martin Hedqvist.