Dramatikern Erik Norberg från Kiruna har skrivit ”Nybergs mekaniska verkstad” som bygger på en verklig historia om sabotageligan där Edvard Nyberg, grundaren av Nybergs mekaniska, ingick. Handlingen utspelar sig mellan åren 1937 och 1941 och föreställningen har urpremiär i Kiruna i slutet av september. Pjäsen ska även ut på turné i Norrbotten och Västerbotten.
För regissören Helena Röhr blev arbetet inför föreställningen en omtumlande upplevelse. Hon fick bland annat träffa en man, i dag 95 år, som gick i begravningståget genom Luleå efter attentatet mot Norrskensflamman, och hon har besökt gravplatsen. Hon berättar om hur händelser tystades ner, som interneringslägren för kommunister i Storsien, och om insikten hur viktigt det är att vi tar upp saker till ytan, både på personlig och nationell nivå.
– Vilka är vi, vad har vi gjort? Bilden av att Sverige var neutralt och att vi var så goda, samtidigt som mycket visar på motsatsen, hur vi har förtryckt vårt eget folk, säger hon och fortsätter:
– Vi berättar historien om Edvard Nyberg och den kommunistiska sabotageligan som gjorde bomber och sprängde fascistskepp. Men även hur stora historiska skeenden påverkade den lilla människan, något som ständigt är aktuellt.
Helena Röhr har jobbat med både opera och musikteater tidigare. Hon är själv sångerska, började med opera på Norrlandsoperan i Umeå, och tycker att musiken ger en extra dimension till berättelsen.
– För mig når musik och sång in i mottagaren på ett sätt som är ordlöst – även om vi sjunger med ord. Det tillför en själslig nivå och når in i rum i oss som vi inte visste att vi hade.
Hon berättar om sångerna i några starka scener, som när finska vinterkriget bryter ut och när Norrskensflamman brinner:
– Att få stanna i ett ögonblick, en känsla, det som är operaariornas möjlighet – och även här. I sångnumren känner vi hur det här känns, ordentligt, innan vi tar historien vidare.
Tomas Isacsson är kapellmästare på teatern och har skrivit musiken med tanke på tiden, sångtexterna och ensemblen.
– Vad fanns det för musik, här och i Kiruna? Radion och ljudfilmen hade kommit, det fanns jazz, filmmusik, Lars-Erik Larssons romantiska musik och visor av Taube, Ferlin och Dan Andersson. Och Erik Norberg har skrivit i en form som påminner om Brechts och Weills, lite som ”Tolvskillingsoperan” som gjordes här för några år sen.
Han lovordar ensemblen som har hög kunskap och spelar många olika instrument.
– Det hjälpte också till att sätta tonen. Vad gör man? Vi har ju nästan en liten blåsorkester.
Erik Norbergs texter har naturligtvis haft stor betydelse, berättar Tomas Isacsson:
– Erik skriver väldigt bra texter rent innehållsmässigt, men de har också en tydlig rytm. Det känns som att han redan har gjort en låt i huvudet med den här texten – fast den har ju inte jag hört.
Svårast tycker han har varit att hitta rätt avvägning i scener med mycket dramatik, förtvivlan och stora känslor:
– Det ska bli starkt och vara på riktigt, men samtidigt inte gå över en gräns så att det blir patetiskt.
Det har varit ett omfattande arbete för Tomas Isacsson. Ungefär en timme av föreställningen består av musik.
– Jag tror att det är 18–19 sånger plus instrumentalmusik. Det gäller att inte upprepa sig, utan hitta ytterligare något nytt, men samtidigt ska musiken hänga ihop, säger han.
Lite senare i höst är det premiär för ”Direktören för det hela”, en skruvad komedi om ett framgångsrikt IT-företag i regi av Olle Törnqvist. Den handlar om en direktör som vill sälja företaget till ett riskkapitalbolag och lura sina anställda på pengar. För att komma undan ansvaret anlitar hon en skådespelare som direktör. Pjäsen bygger på Lars von Triers film ”Direktören för det hele” och är gjord för scenen av engelsmannen Jack Mcnamara.
Linda Wincent gör comeback på teatern i rollen som ”Hanna” efter ett års tjänstledighet då hon ägnat sig åt skrivande:
– Jag har verkligen saknat att träffa andra, prata om arbete och bli inspirerad, så det känns superkul att vara tillbaka. Det är lekfullt och lustfyllt, och ett jätteroligt manus. Det blir väldigt komiskt med människor i extremt pressade situationer, som det är i den här pjäsen. "Hanna" är lite klurig. Hon är mån om sina anställda men samtidigt väldigt feg och spelar ett slags dubbelspel. Det är alltid kul att spela någon som är så extrem.
Läs NSD Kulturs intervju med Erik Norberg: ”Nybergs mekaniska verkstad” på nsd.se.