Programmering av rörliga ting handlade det om när kvinnor i olika åldrar möttes för att skapa. MakerTjej Luleå 2017 vänder sig till flickor i åldrarna 10-15 år. Till onsdagens workshop var även den äldre generationen välkomna.
– Det är extra skojigt att mammor och döttrar tagit sig hit. Mammornas roll är inte bara att skjutsa. Nu får de lära och försöka tillsammans, säger Agneta Hedenström, ordförande i Makerspace Luleå.
Kvällen inleds med att de unga får bilda par med någon av de mer livserfarna. Nemi Nilede,10, får chansen till att skapa med AnnaLena Renquist, 51.
Uppmjukningsuppgiften handlar om att få roboten att plocka upp och lämna av en pingisboll för att sedan plocka upp den igen.
– Ni ska bygga en robot som tar våra jobb i framtiden, säger instruktören Peter Parnes, som får dela med sig av sina kunskaper.
Sedan är det upp till paren att försöka få x och y att fungera som tänkt.
Agneta Hedström berättar att det tredje året för MakerTjej. I år han man valt att dela upp det på kvällar med olika teman.
– Vi vill visa på olika sätt att skapa med digital teknik. Man behöver inte kunna något – när man går har man lärt sig något.
Hon säger att det är en viktig jämställdhetsfråga att flickor får chansen att programmera.
– 90 procent av dem i teknikbranschen är män, säger hon och tillägger att det bidrar till att det blir manligt perspektiv på det som kommer ut på internet.
– Kvinnor har ett annat perspektiv, slår Agneta Hedenström fast och hänvisar till den forskning som visar på det svåra att fånga flickors intresse för naturkunskap/teknik.
– Upp till tolv finns chansen att få in dem, sedan blir det svårare, säger hon och pekar på vikten av att det finns kvinnliga förebilder.
Agneta Hedenström pekar på det problematiska med att flickor inte får, och inte heller alltid försöker ta utrymme, när det står naturkunskap/teknik på schemat.
– Undervisningen vänder sig inte till flickor. Det är för lite koppling till verkligheten. Vi vill jobba med händerna.
Hon får medhåll av AnnaLena Renquist som var teknikintresserad som ung, men vars intresse svalnade.
– Varför pratade vi inte vad som händer i brödrosten eller hårtorken? Det hade jag velat höra i skolan. Lite mera vardagspraktiskt.
Försöken fortsätter. Ibland lyckas det. Ibland krävs det bara lite finjustering eller ett minus...