Det är spännande att följa debatten om religiösa friskolor där det verkar som om partierna slåss för att vara den mest antireligiösa av alla. Som om det sekulariserade Sverige vill framstå som en diabolisk ateist. En antikrist.
Nästa debatt lär nog handla om att barnens lucia-firande borde ställas in. Ingen mer stilla natt med nån blid stjärna som skiner över barnet.
Inga fler vakande herdar. Och absolut förbud mot Kristus till jorden är kommen...oss är en frälsare född. För det vore att indoktrinera barnen.
Och ve den rektor som förlägger nåt arrangemang i en vacker kyrkobyggnad.
Heder där, förresten, till Nya Läroverket som hade en fantastiskt fin julkonsert i Domkyrkan förra året.
Annars verkar den här antireligiösa hållningen bygga på tesen att man inte ska pådyvla barnen varken kristna, muslimska eller buddistiska värderingar. Helst inga värderingar alls, kanske blir slutsatsen.
Visst, det kan jag väl hålla med om, att det är osunt att trycka ner saker i halsen på barnen, tvinga dem att tycka vad-det-nu-än-må-vara, utan det måste finnas en uppmaning till fritänkande. Den fria tanken är vad som för mänskligheten framåt.
Men att aktivt hindra barnen från att ta del av den kristna traditionen är också att förneka en stor del av vårt kulturarv. Men i Sverige är tydligen allting bättre, bara det inte är svenskt. Och bara det inte är religiöst.
Problemet som följer är frågan vilka värderingar man då ska propagera för. Vad som ska ersätta de tio bud-orden. För det finns väl knappast några icke-värderingar som man kunde ersätta de religiösa med?
Eller kanske det som står i läroplanen, formulerat av byråkrater, är just en sådan antiteistisk bibel där ett slags neutrala moralpredikningar kan ta plats. Sådana som inte kan ifrågasättas. En ny fundamentalism.
Fast det inser alla ganska snabbt, att när man förnekat en moral så har man genast ersatt den med en annan. Även om det är stilla natt, eviga natt...av intighet.
Men innan vi går till vila från slagsmål och bal – och efter att vi sjungit ”Staffan stalledräng” för sista gången – ber vi er alla att ställa samman stapelstolarna mot den bakre väggen.
Nej, säger jag! Återinför morgonbönen. Det skulle skolbarnen må bättre av. En andlig start på dagen, om en barmhärtig samarit.