Åter i civilisationen

Daniel Stafström och Filip Nilsson är tillbaka i civilisationen efter sin strapats som dokumenterats på Äventyrsbloggen på NSD.se.
– Jag kan inte minnas om jag varit såhär mager innan, säger Daniel när han pustar ut hemma vid köksbordet.

"Nu är det bara det roliga kvar. Att packa upp", säger Daniel Stafström (vänster). Han och Filip Nilsson har uppskattat när de träffat på deras läsare i fjällvärlden. "Vi träffade en som sa "Det är ju ni. Med Äventyrsbloggen" på Kebnes topp. Det var häftigt", säger Filip.

"Nu är det bara det roliga kvar. Att packa upp", säger Daniel Stafström (vänster). Han och Filip Nilsson har uppskattat när de träffat på deras läsare i fjällvärlden. "Vi träffade en som sa "Det är ju ni. Med Äventyrsbloggen" på Kebnes topp. Det var häftigt", säger Filip.

Foto: Sebastian Wiklander

Luleå2013-08-18 17:27

Daniel Stafström inspirerades av Göran Kropp som besteg 12 toppar som är över 2000 meter. Han ville göra om bedriften och fick med sig Filip. De bestämde sig för att göra det helt för egen maskin. Utan support och hjälpmedel. Det innebar att cykla från Luleå till fjällen, bara äta medhavd mat, ta topparna till fots och cykla hem igen.

Daniel: Visst är det en egotripp och för att själv se om man klarar det, men vi hoppas också kunna inspirera andra. Även om det inte behöver vara ett berg. Inspirera till att utmana sig själv bara.

Killarna kommer hem efter att ha tagit sju av de tolv topparna. Målet var alltså helt utan hjälp utifrån och det hade inte lyckats utan påfyllnad av mat, i kombination med sämre väder på ingång och en krånglande hälsena stannade det vid sju toppar.

Lite av en besvikelse

Filip: Jag är nöjd med hela äventyret. Det var grymt presterat, men samtidigt är det en lite besvikelse att det inte gick hela vägen.

D: Ja, jag har en jävla vinnarskalle, så det svider lite ändå. Men topparna står ju kvar.

F: Vi har redan snackat om vilka toppar vi ska ta nästa sommar.

D: Men först och främst ska jag äta upp mig. Och krama tjejen.

Magra, hungriga men lyckliga. Så kan man summera känslan de förmedlar. Tjugo dagar med bara frystorkad mat och med stora fysiska påfrestningar har slitit på kropparna och de pratar drömskt om morotskaka, ostbricka, pizza och skrovmål. Men det är inte mat de har saknat mest under strapatsen.

D: Duschen. Vi har badat i glaciärvatten som är tre grader varmt. På kvällen måste man få bort svetten annars fryser man på natten, men att ta det doppet är inte skönt.

33 kilos packning

De nämner även stenig, buskig och tuff terräng med 33 kilos packning som en stor utmaning. Tillbaka i människobyn bland bussar, information och gator är det något annat än fjällvärlden.

D: Man kopplar verkligen av där och släpper allt som tv och internet. Vi har bara haft böcker och kortspel.

F: Man har tid att tänka på livet. De sista dagarna pratade vi mycket om mitt liv och vad jag vill med det. Ska man plugga, vad ska man plugga? Vilka förutsättningar har man? Det landade i ett beslut om vad jag ska göra i livet och det känns bra nu.

D: Vi har alla så stillasittande liv. När man kommer hem från fjällen är det med fem gånger mer energi, trots att man gjort av med så mycket. Man är piggare, friskare och gladare.

Höjdpunkt:

D: Alla möten. Folk har varit så öppna och det har varit olika nationaliteter.

F: En finsk kille hade startat i Frankrike och var på väg till Nordkap, en annan hade paddlat från Norska kusten och skulle till finska gränsen. Där stod vi alla fyra med kajaker och cyklar.

D: I Sarek var det knappt några människor, men vi träffade en tysk. Han hade startat i Sälen, skulle gå upp och sa att han hade mat för 24 dagar. Vi tyckte det var omöjligt, men då visade han. Det var bara makaroner, soppa och nötter. Han hade inte haft täckning på länge och fick höra av sig från vår telefon, innan han morsa skulle ringa polisen.

Här kan du läsa Äventyrsbloggen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om