Larsarne Palmgren blickar ner mot järnvägsrälsen som passerar vägen i höjd med järnvägsmuseet. Där har asfalten trasats sönder inne vid rälsen vilket skapar en skarp kant som han misstänker kommer bli allt högre i takt med att asfalten spricker upp. Varken bra för boende i området eller turister med husvagnar och husbilar.
Men det är ett sidospår.
Det är inte därför Larsarne Palmgren kontaktat oss.
Han är missnöjd med Luleå kommuns asfalteringsjobb lite längre bort på Karlsviksvägen, i riktning mot Storheden. I somras asfalterades vägen på en sträcka om några hundra meter.
Problemet?
Hela vägbredden blev inte asfalterad.
Där den så kallade vägrenen tar vid kommer en skarp kant mellan den nya asfalten och den gamla som ligger kvar. En kant som på sina ställen är fyra, fem centimeter hög vilket enligt Larsarne Palmgren skapar stora säkerhetsmässiga problem för cyklister.
– Min fästmö höll på att cykla omkull, säger Larsarne Palmgren som har oerhört svårt att se logiken i kommunens agerande.
– Varför inte asfaltera hela vägbredden? Det här är obegripligt för mig, säger han.
Han har själv varit i kontakt med ansvariga på kommunen för att få svar.
– När jag pratat med kommunen säger de att de kanske ska lägga makadam vid kanterna. Men varför ska de försämra för cyklisterna? säger Larsarne Palmgren.
Någon makadam har inte lagts ut. Någon vecka efter vårt besök i Karlsvik målas plötsligt nya kantlinjer för vägrenen. Linjer som delvis går på den nya asfalten, delvis på den gamla.
Där hade vi kunnat vara vid vägs ände i denna asfaltshistoria. Asfalten är på plats, linjerna är målade.
Men när vi börjar ringa kommunen för att höra varför de inte asfalterar hela vägar landar vi till slut hos Patrik Ruumensaari, sektionschef gatudrift, som tycker hela historien låter märklig och ber att få återkomma.
Vi får svar dagen efter.
– Det har blivit en miss i beställningen. Tanken är att inte lämna längsgående nivåskillnader utan att det ska asfalteras hela vägen ut till gruset. Detta kommer att åtgärdas nu under hösten, skriver Patrik Ruumensaari i ett mail till oss.
Det verkar som att Larsarne Palmgren, och andra cyklister, slipper oroa sig över den höga kanten.
– Det låter underbart. Vad glad jag blir att höra det där. Man förstår ju att det blivit en miss någonstans, säger Larsarne Palmgren.