Konstnären och arkitekten Jette Andersen kom till Luleå 1976 och hade sin första utställning i stan 1978. Hon har jobbat med måleri, akvarell, skulptur och olika objekt, men kände en växande längtade till sitt ursprungliga uttrycksmedel.
– Det var med teckningen som allt började en gång i tiden, och jag ville tillbaka dit. Förra sommaren gick jag en kurs på konsthögskolan i Umeå som hette ”In sketchland”, som handlade om teckning.
Kursen gav mersmak. Hon hittade en rulle med ritfilm, en sorts plast som tidigare var ett vanligt arbetsmaterial för arkitekter, och började experimentera.
– Jag provade att teckna på den. Det är en restprodukt av mitt arkitektliv som nu har blivit konst.
Där ingår även ett annat av hennes teman, platsen:
– Alla motiv kommer från min plats, där jag bor, på landet utanför Luleå. Jag har jobbat med den i många år, gjort installationer och tagit stenar från platsen som jag har arbetat med.
En kontrast till de svartvita bilderna är sex collage där hon har använt färgglada kläder till klippdockor, som hon själv ritade för 60 år sedan.
Jag hade sparat dem länge och tänkt på hur jag ska göra med dem, och så gjorde jag dessa collage.
Lars Noréns ”En dramatikers dagbok” är en del av utställningen.
– Jag har använt den som bilddagbok. I boken finns ungefär 300 skisser som jag har tecknat. Jag lägger in min verklighet i hans verklighet, i texten. Bilderna har inget med texten att göra. Det är mina bilder, men tillsammans skapar de en ny verklighet. Det är en skissbok, jag gjorde dem direkt i boken i olika tekniker. Det blev några misslyckanden, men det får jag bjuda på.
Jette Andersen har tidigare jobbat med sin barndoms bilder, med bokmärken, målarböcker som hon fyllt i själv och med sin mammas gamla fotoalbum.
– Det som är nytt i den här utställningen är materialet. Allt är nytt, jag har inte visat något av det här tidigare.
Och hon planerar att gå vidare i sitt sökande:
– Jag har länge letat ett sätt att använda tecknandet i sig, inte bara som illustration. Och plötsligt lossnade det. Så jag fortsätter.
– Tecknandet är grunden för nästan allt skapande. Skulptörer tecknar också, alla tecknar. Det är ett språk.