Den 7 september 1959 brann Stadshotellet, i dag (söndag) är det 55 år sedan.
Pensionerade brandmannen Olle Hägglund, 89, minns det som i går.
– Jag var inte i tjänst den kvällen. Jag hade varit i en stuga på Halsön utanför Kallviken med en kamrat, Karl-Erik Johansson, och när vi körde in mot stan på kvällen, vid flygplatsen, så såg vi rökmoln någon stans i stan. Jag sa "Kör fort, vad är det som brinner?". Jag hade med mig stövlarna och sprang in på stationen.
Branden hade sannolikt pågått i ett par timmar innan den upptäcktes.
– Säkert i fyra timmar.
Det var början på en flera dygn lång räddningsinsats från brandkåren.
Olle Hägglund kom inte ur sina arbetskläder på flera dygn.
Branden var också spektakulär ur det avseendet att den härjade mitt i stan. Snart samlades en stor folkhop i Stadsparken för att bevittna det som skedde. De två översta våningarna plus tornet och tinnarna mot Storgatan blev lågornas rov. Festivitetssalen skadades också i branden men gick att rädda.
Allmänheten var också behjälplig. Brandförsvaret fick hjälp att bära upp säckar med sågspån att lägga ut på ekparketten i Festivitetssalen.
Vatten från släckningsarbetet hade hamnat på det fina golvet.
–Det lyckades bra och det golvet finns kvar än idag.
De enorma kristallkronorna rasade och man fick ännu en gång ta hit stuckatörerna från Italien för att återställa det vackra taket. Även våningarna byggdes upp igen men denna gång utan tinnar och torn. Hotellet var vid denna tidpunkt för litet och därför passade man på att bygga en ny dansrestaurang när man ändå höll på. Restaurangen döptes till Restaurang Bryggan eftersom den hade utsikt över Norra Hamnen.
– Det var en långvarig brand. Det brann i två dagar och eftersläckningsarbetet tog lång tid. Flera brandmän blev skadade, bland annat klämde de huvudet när tegelstenar rasade på dem. En del fick rökskador i ögonen. De besökte sjukhuset och kom tillbaka. Det är den största insatsen i Luleå någonsin.
Släckningsarbetet pågick i tre dygn och först efter ytterligare tre dygn var eftersläckning och uppröjning av brandplatsen avslutade. Hela yrkesbrandkåren, 28 man, och borgarbrandkåren, 30 man, var i verksamhet, liksom 10 man ur Gammelstads brandkår, 20 man från F 21 och 20 man från Lv 7.
Olle Hägglund fick till uppdrag att införskaffa hinkar, skyfflar och spadar till militären. Dessa skulle hjälpa till med eftersläckningsarbetet.
– Brandfors (på andra sidan Stadsparken, NSDs anmärkning) hade slut och jag var så trött efter att ha arbetat i flera dygn. Det kom en buss som jag stannade och sa till chauffören att "kör mig till Linds järnaffär" (låg ungefär där Dressman ligger nu, ytterligare en NSD-anmärkning) och så blev det. Jag gick in och sa att vi behövde utrustning för 40 man till klockan 18.00 och då var klockan fem i. De ordnade utrustningen och jag tog en buss tillbaka...
Efter ett dygns insats fick de brandmän som skulle vila sömntabletter för att kunna vila och sova några timmar.
– Jag hade legat en kvart när larmet gick. Det var ett larm från järnverket så vi fick åka ut på det, när vi kom fram visade det sig att det var falskt alarm.
Tidningarna, inte minst NSD, skrev mycket om händelsen. I flera dagar fanns rapporter om släckningsarbetet och ganska snart stod det klart varför branden uppstått och vilka som var skyldiga.
Tre åttaåriga pojkar erkände rätt omgående att det var dom som hade vållat branden. Pojkarna hade lekt med eld och en madrass hade fattat eld men åttaåringarna hade släckt elden med vatten ur en kaffekopp.
Elden låg dock kvar och pyrde och flammade så småning upp tioll en fullskalig brand.
Det var ett klassiskt Stadshotell som eldhärjats.
När det var dags att bygga Luleå Stadshotell 1897 blev sex herrar ombedda att välja bland de byggnadsförslag som fanns. Att detta skulle bli något extra var alla överens om.
Hotellet fick en ståtlig fasad med utsökta stenarbeten och rymliga rum med alla, på den tiden, tänkbara moderniteter. Fasaden pryddes med tinnar och torn vilket var tidstypiskt för denna period.
Den stora Festivitetssalen belades med bladguld på väggarna och från Italien kom stuckatörer för att forma innertaket. Efter fyra års hårt arbete hölls invigningsbanketten den 2 oktober 1903.