Ett år efter utnämningen möts vi en solig fredagseftermiddag. Mats Eliasson kommer på cykel, direkt från jobbet. Både han och Meta Wiborgh var redan innan de blev Årets Luleåbor välkända för många i kommunen, då de har en lång yrkesbakgrund som läkare. Deras engagemang för de ensamkommande ungdomarna, varav de flesta kom från Afghanistan under 2015-2016, tog fart på allvar när de tog på sig uppdrag som gode män för några av dem. Sedan var de med och grundade föreningen Kraftsamling för ensamkommande i Luleå.
Prisade för arbetet med ensamkommande
Så här ett år efter att de prisades för sina insatser kan de konstatera att behovet av stöd till denna grupp unga fortfarande är mycket stort. En betydande del av kampen består av att försöka påverka kommunledningen.
– Att bli Årets Luleåbor gav oss en förhandlingsposition. Vi hade ju gått runt och träffat politiker och andra i kommunen innan och jag tycker att vi fick en bra respons redan då. Men i och med det här kändes det som att vi blev betraktade som officiella företrädare för Kraftsamling och det blev helt okej att föra en dialog med oss, säger Mats Eliasson.
– Utmärkelsen gav det jobb vi gör någon slags officiell karaktär, säger Meta Wiborgh.
De många positiva reaktionerna från omgivningen har gjort att de känner ett starkt stöd för det arbete som de gör.
– Jag tycker att det har gett oss många tillfällen att diskutera de ensamkommande ungdomarnas situation och problemen med främlingsfientlighet i stort. Ibland händer det att någon av mina patienter vänder sig om på väg ut ur undersökningsrummet och säger: "vad bra att ni fick det här priset, jag är så glad över det ni gör", säger Mats Eliasson.
– Jag har blivit inbjuden till exempelvis Rotary, Lions och på företagsfrukostar för att berätta om Kraftsamling, säger Meta Wiborgh.
– Det har varit väldigt bra, att människor från andra delar av samhället lyssnar.
Både Meta Wiborgh och Mats Eliasson skulle gärna se att utmärkelsen Årets Luleåbo får vara ett pris för de som arbetar för att motverka splittringen i samhället, för integration och för de som tror på att människor kan åstadkomma något tillsammans.
– Det är bara att titta på gruppen av ensamkommande. De lever ofta sina liv, tillsammans i sina kompisgäng och de blir inte särskilt välintegrerade. Det vore fantastiskt om någon som jobbar med sådana frågor uppmärksammandes, säger Meta Wiborgh.